Håller medierna politiken gisslan?
SAMHÄLLSFÖRÄNDRING Tidigare har medierna beskrivits som en arena för politiken. Medierna har sett som sin uppgift att rapportera om vad som händer inom politiken och att granska makthavarna i samhället. Den bilden håller på att förändras. Dagens medier tenderar mer och mer att fungera både som arena för politiken och som aktörer på samma arena. Detta är en av de viktigaste slutsatserna i en rapport som Arbetarrörelsens Tankesmedja i dagarna publicerat.
Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det finns därför all anledning att studera hur medias makt utövas och vad som formar medias sätt att utöva sin makt. Anne-Marie Lindgren fortsätter: "Det är inte en granskning som handlar ifall om medier är vänster- eller högervridna ... Det handlar i stället om det som är mediers egen dramaturgi, och den bild av politik och samhälle som den dramaturgin driver fram, som exempelvis politik som ett spel om makt snarare än politik som kamp mellan olika intressen och olika värderingar."
En av de viktigaste slutsatserna i rapporten är att en av de viktigaste samhällsomdaningarna som förändrat relationerna mellan politiken och media är partiernas försvagning. Partierna har i dag så få aktiva medlemmar att man inte längre fungerar som direkt informationskanal ut till medborgarna i vårt land. Det har uppstått ett kommunikationsvakuum som medierna har tagit i anspråk. Parallellt med detta har också medborgarna under det senaste decenniet förändrat sina konsumtionsmönster som informationskonsumenter. Medborgarna av i dag är betydligt mer individualistiska i sin roll som konsumenter av information. Vi är inte längre enbart mottagare av information. I dag finns det så många olika informationskällor att vi aktivt måste välja vilka källor vi hämtar vår information från, och det råder i dag ett överutbud av information i vårt samhälle.
Konkurrensen om uppmärksamheten är stor, samtidigt som många menar att det också finns ett underskott på uppmärksamhet. I denna situation blir politikerna ofta förlorare när man inte klarar konkurrensvillkoren. Men även media har förändrats, och framförallt har inställningen till uppdraget förändrats. Media ser sig numera många gånger som folkopinionens företrädare. Dessutom menar författaren till rapporten att kunskapsidealet inom journalistiken också förändrats och gått från att beskriva faktiska skeenden och förhållanden till att allt oftare beskriva åsikter om skeenden och förhållanden. Sammantaget innebär detta att politikerna alltmer tvingas utgå ifrån och förhålla sig till de spelregler som medierna outtalat sätter upp. Detta gör att medborgarna, trots den ökade individualismen som informationskonsumenter, riskerar att bli alltmer utlämnade till de vinklingar och val som media gör. För att politikerna ska ha en chans att komma igenom i mediebruset måste man anpassa sig till de outtalade regler som finns.
Detta gör att medierna i allt högre grad är med och styr politiken och framförallt den dagordning som gäller för dagen. Politikerna riskerar att bli spelpjäser som media flyttar runt på spelplanen. Detta behöver diskuteras, och därför känns rapporten ytterst välkommen. Den är väl värd att läsas. Förhoppningen är att den också väcker till eftertanke.