Jag hör till dem som gärna lyfter fram Norrbottens betydelse för Sverige och Europa. Regionen rymmer inte bara Europas största järnmalmsgruva, omfattande elproduktion i Lule älv och grönt guld i form av enorma skogstillgångar.
Här finns också ishotellet i Jukkasjärvi, Tree Hotel i Harads, biltestverksamhet, Facebook, universitetet, Charlotte Kalla, Luleå Hockey, LBBK, ett rikt kulturliv, rent vatten, fina naturupplevelser, god offentlig service och en massa annat bra. Det är en fantastisk plats och miljö för både mänskligt liv och företagsamhet.
Men framtiden för norra Sverige är inte att kapa elledningarna till södra Sverige eller att dra upp nya gränser mot omvärlden. Varken separatism eller isolationism är svaret på de regionala utmaningarna. Tvärtom bygger framtiden i hög grad på utbytet och samspelet med andra.
Sverige hänger ihop – och olika regioner drar nytta av varandra. Även Norrland har glädje av livsmedelsproduktionen i Skåne, fordonsindustrin i Västra Götaland eller att det finns avancerad medicinsk forskning i Stockholm.
I ett internationellt perspektiv är Sverige dessutom ett litet land med sina nio miljoner invånare. Därför gäller det att både sör- och norrlänningar håller ihop i den globala konkurrensen – liksom att bygga vidare på den fina traditionen av nära samarbete mellan politik, näringsliv, akademi och fackliga organisationer.
Ett mer splittrat Sverige skulle få det svårare. Enade vi stå, men söndrade vi falla.
Det är även bakgrunden till att statsminister Stefan Löfven så ofta talar om ”ett sammanhållet och solidariskt samhälle”.
Sverige mår inte bra om klyftorna mellan människor eller regioner blir för stora. I den praktiska politiken sker dessutom nu en hel del för att utveckla välfärden i hela landet. Det har de facto skett en kursomläggning efter regeringsskiftet 2014.
Nu ses inte längre skattesänkningar och privatiseringar som svaret på allt. Siktet är istället inställt på utveckla den statliga närvaron och den offentliga servicen i hela landet. Vid årsskiftet höjs statsbidragen till kommuner och landsting med hela 10 miljarder kronor.
50 000 utbildningsplatser ska bidra till att lyfta både enskilda människor och kunskapsnivå i alla delar av Sverige. Till detta ska läggas det kommunala skatteutjämningssystemet, regionalpolitiska stöd, bygdemedel och andra insatser som har stor betydelse för gles- och landsbygden.
För en kommun som Jokkmokk, som är högaktuell i debatten, innebär skatteutjämningen ungefär 77 miljoner kronor per år. Vidare får kommunen ungefär 20 miljoner kronor per år i så kallade bygdemedel.
Därför finns anledning till viss sans och balans i den regionalpolitiska debatten. Det är helt rätt att ställa ta fajten för statliga Vattenfalls fakturahantering i Jokkmokk. Men det finns ingen anledning att använda sig av gapig retorik och populistiska överdrifter om att regeringen abdikerat från sitt regionalpolitiska ansvar eller struntar i glesbygden.
Stefan Löfven, med starka kopplingar till Norrland, är närmast en personlig garant för en regeringspolitik som ser och tar tillvara utvecklingsmöjligheterna i hela landet.