Tidigare har vi levt gott av detta arbete, och många gläder sig när prospekteringarna återigen börjar på allvar. Gruvindustrin ger genom hårt jobb också många arbetstillfällen, samt stora kortsiktiga vinster. Vad som händer på längre sikt är svårare att veta och därför också svårare att ta på allvar. Vad vi vet är att vi lever i en tid av klimatförändringar och vi vet också att ansvaret ligger tyngre på oss i de rika, välutvecklade industriländerna. Arne Möller har som journalist på SVT Västerbottensnytt följt gruvbranschen i både Västerbotten och Norrbotten.
Han vittnar om gamla gruvor som läcker tungmetaller och dödar sjöar, gruvor som dammar och skakar om människor i närheten, gruvdammar som brister och andra negativa miljöaspekter. Samtidigt leder allt detta till nya arbetstillfällen som utan tvekan glädjer kommunalråd i olika kommuner. Möller har skrivit boken ”Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida” som släpptes i juli. I denna bok granskar Möller gruvindustrins miljöpåverkan. Risken är att chansen till intäkter går före miljöarbetet.
”Branschen säger att miljöfrågorna är viktiga. Att man inte vill slarva och sköter miljöfrågorna bra. Och det finns många kunniga tekniker med gedigen erfarenhet”, säger Arne Müller till SVT.
När det gäller vår natur så har naturresurser sin alldeles egen logik. Systemet kan tippa över om vi förlorar biologisk mångfald, det handlar inte bara om klimatförändringar.
Johan Rockström är en av Sveriges anonyma superkändisar. Han blev utsedd till årets svensk 2009 och är chef för Stockholm Resilience Centre, forskning för långsiktig hållbarhet. Rockström är en av vår tids klokaste människor, med kunskap stor nog för att se samband och med mod nog att tala. För att beskriva hur naturens system hänger samman brukar han ta ett exempel om hur en stad fungerar. ”Om alla brandmän, eller alla mexikanare, försvinner från New York så kollapsar staden. Samma i naturen. Mångkultur och biologisk mångfald är en strategisk del av vår överlevnad.”
Efter klimatmötet i Rio 2012 släpptes ett kort dokument. ”The future we choose: Tipping the scales towards global sustainability”. Detta dokument visar på en väg framåt, men det visar också på att forskningen står enig. Vi måste göra detta. Titeln betyder att vi själva väljer framtiden och att det handlar om att vi måste vända utvecklingen där utsläpp ökat i starkt stigande fart. Det är verkligheten som förändras snabbare än vad vi trott, och därför måste vi reagera. Här är en lista över de allvarligaste förändringarna:
Ökning av koldioxid i atmosfären
Temperaturen höjs
N20 (lustgas)
CH2 (metangas)
Frekvens av klimatkatastrofer
Övergödning
Överfiskning
Avskogning
Sjätte massutrotningen av arter
I vanliga fall brukar det pratas om att temperaturen höjs, eller att halten koldioxid höjs men det är viktigt att se hur alla dessa områden följer samma mönster. Detta utgör ett stort tryck på planeten som uttrycker sig på fullt normala och förståeliga sätt. Johan Rockström lyfter upp hur de höjda brödpriserna i Kairo var avgörande för den arabiska våren.
När det inte finns välstånd att fördela leder detta till oro. Det hela är komplexa globala samband, men genom historien är det just detta som har lett till krig och revolution. Ibland är det av godo, att göra motstånd för att kunna fördela resurserna bättre. Det behöver också göras nu. Det behövs gränser för resursutnyttjande, och de resurser vi har behöver fördelas rättvist globalt.
Rockström kan förklara hur naturens tryck på planeten krockar med en ökad befolknings förväntningar på välstånd. Det är ett stort dilemma. Framtiden ser än mer utmanande ut.
Rockström uttryckte det så här på en föreläsning: ” Vi lever längre. Vi har sjukvård, hälsa, vi kan resa, har längre livslängd. Det finns en framgångssaga som har varit helt remarkabel. Planeten har varit förlåtande och har levererat. Upplevd spänning mellan välfärd och hållbarhet. Ohållbar exploatering har levererat fantastisk välfärd. Nu börjar fakturorna komma. Vi är den första generationen som vet. All forskning visar på att vi måste böja kurvorna detta årtionde. Annars blir planetens system helt självförstärkande och vi vet inte vart vi rör oss. Nu avgör vi var matchen kommer att hållas.”
Därför är Arne Möllers bok så viktig. Han lyfter upp hur gruvan i Kaunisvaara utanför Pajala där brytning inleddes utan miljötillstånd. Blaikengruvan i Västerbotten som försattes i konkurs finns kvar som en öde gruva med metallutsläpp i omgivande vattendrag.
Den skulle kunna leda till en debatt om de här frågorna på ett lokalt plan. Vad kan vi göra själva? Hur tar vi ansvar för vår egen närmiljö?