I helgen skrev kvällstidningen Aftonsnabeln att en ”arg” vildsvinsflock ”attackerat” en kvinna i en Stockholmsskog. Vid närmare läsning visade det sig att kvinnan sprungit när hon fick syn på grisarna – och möjligtvis kan ”arg” bytas ut mot ”lekfulla” och ”attack” tonas ner något. Alla vet att möter vi varelser i skogen så kommer de att jaga oss om vi är så dumma att vi springer. Till och med skalbaggar.
Det för oss automatiskt över till frågan om Krim. Jag har svårt att förstå problemet med att Ryssland tryggar det dom av goda skäl anser vara deras. Svenska politiker pratar en massa strunt om att det inte är tillåtet att bryta loss delar av andra länder. Men de principer som gäller för Krim använder de inte på att USA när de bryter loss delar av Kuba (Guantanamo) eller för den delen Texas, som egentligen är mexikanskt. Och Skåneland, är det svenskt? Eller området norr om Umeå?
Lärdomen är att stater roffar åt sig vad de kan roffa åt sig. Precis som folk i allmänhet. Lösningen är att inte springa när det farliga dyker upp i skogsbrynet. För den som lägger benen på ryggen blir lätt en munsbit för predatorerna.
Vi lever i en tid när gamla regler om länders självständighet inte längre gäller. ”Folkrätt” betyder inte som förr att härskare har rätt till att göra vad som helst med sitt folk, utan att folk har rättigheter som står över nationellt självbestämmande. Problemet med detta är att inga rättigheter garanteras den som inte har kraft nog att försvara dem.
Om länder som är starka nog att invadera andra länder - och dessa är för svaga att försvara sig - kommer de att invaderas. Det som krävs är ett intresse, och eventuellt en bra ursäkt. Således invaderar USA ett land som Irak därför att de kan, därför att Irak är för svaga att försvara sig, och därför att det finns en god ursäkt (demokrati!) för att lägga beslag på Iraks energitillgångar. Eller åtminstone förhindra att dessa faller i händerna på motståndare.
Några tror att det löser sig om vi alla sjunger "I Natt Jag Drömde" och håller varandra i händerna. Då får vi fred i vår tid. Andra anser att vi kan be en stilla bön, men samtidigt skaffa oss resurser att kunna möta en verklighet där hot övergår till fientligheter. När vildsvinen står i skogsbrynet och frustande kollar in bytet gäller det att åtminstone kunna vifta med armarna och skrika, ungefär som EU gör mot Ryssland just nu. Men om grisarna går till attack? Då är det bra att ha en bössa i handen.
Således. Det är dags att återinföra värnplikten. Och sparka alla politiker som inte talar klartext om dessa ting utan spelar upprörda över att världen är som den är. Grisarna står i skogsbrynet och försöker bedöma vår handlingskraft. Spring inte. Men anfall är inte heller att rekommendera. Låt oss avvakta, hoppas på det bästa men förbereda oss på det värsta.