Gravida jobbdiskrimineras

PROBLEM. Uppsägningar vid graviditeter börjar bli ett allt större samhällsproblem. Förra året fick JämO omkring 40 anmälningar, men mörkertalet är stort. Det är också svårt för kvinnor att få sin rätt. I veckan avgjordes ett mål i Arbetsdomstolen, där den uppsagda kvinnan förlorade när ord stod mot ord gentemot arbetsgivaren.

Piteå2006-07-01 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Redan 1939 blev det förbjudet i Sverige att säga upp kvinnor på grund av graviditet, men det tycks vara något som gått en del arbetsgivare förbi. När någon sägs upp för att hon är gravid hänvisar arbetsgivaren inte sällan till arbetsbrist. Därmed saknas ofta möjlighet för den anställde att få rättvisa.

Att detta blivit ett allt större problem visar inte minst anmälningarna till JämO. Här växer antalet anmälningar på grund av diskriminering vid föräldraskap år från år.

Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de alltför många som idag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan.



I dag vet vi att att det är mer regel än undantag att unga kvinnor inför en anställning tillfrågas om de är gravida eller planerar att skaffa barn. Om någon skulle svara jakande på en sådan fråga har de också i princip tackat nej till jobbet. Vi vet också att både kvinnor och män som tar ut sin rättmätiga föräldraledighet kommer efter i löneutveckling. Deras möjligheter till att avancera på jobbet begränsas. Nu är dessa förhållanden inte generella, men de har blivit allt vanligare och när godtycket blir alltför utmanande måste samhället säga ifrån.

Än värre är att vissa arbetsgivare satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin föräldraledighet. På så sätt kommer företaget undan att betala ut lön under uppsägningstiden. Ersättningen står istället föräldraförsäkringen för.

Exemplen visar att dagens arbetsrätt inte hängt med i utvecklingen. Anställningsformerna har luckrats upp. Den så kallade flexibiliteten har ökat.



Traditionellt har dessutom jämställdhetsfrågorna oftast varit en kvinnofråga. Det räcker tyvärr inte bara med en manlig JämO om andra män inte tar tag i jämställdheten. Männen måste ta ett större ansvar för arbetet för ett jämlikare arbetsliv. Det vore heller inte helt fel om jämställdhetsfrågorna fick större tyngd utifrån ett bredare samhällsperspektiv.

Positionerna måste ständigt flyttas fram; i politiken, i arbetslivet och i familjen. Men det krävs även ett kraftfullare stöd i lagstiftningen. På det senare området finns mycket övrigt att önska sig.



Egentligen borde till exempel bevisbördan vid graviditetsuppsägningar ligga på arbetsgivaren. Denne ska kunna visa att en eventuell uppsägning i realiteten beror på arbetsbrist och att turordningsreglerna följts. Facket har naturligtvis även en viktig roll.

Det kan inte längre vara anständigt att arbetsgivare i godtycke kan behandla kvinnor hur som helst. I botten ligger fördomar, och en traditionell syn på att männen i ett förhållande alltid är den part som tjänar mest och att de därför ska värderas högre på arbetsmarknaden. Något som naturligtvis är nonsens.



Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för företag och anställda. Men dessa ska ske genom överenskommelser, och så sker redan idag. Det som idag så gärna samlas under det utslitna ordet "flexibilitet" finns som en realitet på den svenska arbetsmarknaden. Men i grunden måste det finnas ett grundläggande regelverk på arbetsmarknaden. Ett regelverk som ger trygghet åt den anställde. I alla situationer och vid alla anställningsfomer.

Den ofärdiga jämställdheten måste prioriteras högre.