I början av 1990-talet började kulturengagerade politiker tala om film- och medieproduktion som en ny framtidsbransch i Norrbotten.
”Titta på Düsseldorf i Tyskland. Filmindustrin har skapat nya jobb när stålindustrin krisar”, framhöll Niklas Nordström, som hann vara ordförande i landstingets utbildnings- och kulturnämnd innan han styrde kosan mot Stockholm och ordförandeskapet i SSU 1995–99.
Den tekniska utvecklingen skapade en positiv grund för filmnäringen.
I takt med att Sverige och världen fick fler tv-kanaler så ökade behovet av spelfilm, dokumentärer och dramatiseringar.
Framsynta politiker och entreprenörer i Norrbotten var vakna och bildade därför Filmpool Nord 1992.
Det gjorde att Norrbotten var med i matchen och plockade åt sig en del av den växande kakan.
Genom årens lopp har Filmpool Nord haft fingrarna med i tv-serier som Höök och Möbelhandlarens dotter samt en rad kända filmproduktioner som Grabben i graven bredvid, Solstorm, Såsom i himmelen, Järnets Änglar, Populärmusik från Vittula, Jägarna, Mig äger ingen och nya storsatsningen Så ock på jorden.
Till detta ska läggas en hel drös med andra större och mindre produktioner, kortfilmer, dokumentärer med mera.
Det har skapat jobb och möjligheter för filmmakare i Norrbotten, men även stora kringeffekter.
Varje filmproduktion innebär ökad beläggning på hotell, mat- och klädinköp, behov av transporter, byggnationer, löner till statister och så vidare.
Till exempel har produktionen av Så ock på jorden redan gett klirr i kassan i norr. Ungefär 10,3 miljoner kr har gått tillbaka till Norrbotten när filmteamet varit verksamt på olika håll i länet och betalat för kost, logi, bussresor och andra tjänster.
Samtidigt har de många filmproduktionerna gjort att norrbottniska miljöer upptäckts av fler.
1,5 miljoner svenskar såg Såsom i himmelen. Ungefär en miljon gick på bio för att titta på Kjell Sundvalls Grabben i graven bredvid.
När P-O Engqvist utredde den statliga filmpolitiken 1998 var också en av hans slutsatser att satsa mer på den regionala filmproduktionen.
Norrbotten, Västra Götaland, Skåne och Stockholm-Mälardalen fick ett kompletterande nationellt uppdrag.
Nu befinner sig filmpolitiken på nytt i stöpsleven. Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har inlett ett förändringsarbete.
Men den här gången är de regionala perspektiven inte lika närvarande.
Kulturdepartementets skrivelse (DS 2015:31) har redan fått kritik för att vara huvudstadsorienterade och för att andas centralism.
Det manar till eftertanke i regeringskansliet. Svensk film är inte bara det som sker i det fina Filmhuset på Borgvägen i Stockholm.
Filmpool Nord, Film i Väst och andra visar att det finns stora värden och möjligheter även i andra delar av landet.
Kulturministern har vid flera tillfällen uttryckt att en mandatperiod är en kort tid och att det gäller att agera snabbt för att det ska bli resultat.
Men i bland är det klokt att skynda långsamt och tänka efter före.
Det vore inte särskilt välbetänkt av den rödgröna regeringen att lägga fram en filmpolitisk proposition som sågas av stora delar av film-Sverige och riskerar att få svagt stöd i riksdagen.