Glädje till höger och vänster
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För nu börjar borgerliga väljare se ett tydligt alternativ till Alliansens valhänta regerande. Alternativet är något som kanske är ännu värre. Alla som övergett Alliansen börjar fundera över vad de egentligen får med en rödgrön maktutövning.
Men det är ändå tydligt att den socialdemokratiska partiledningen skaffat sig en del problem:
Kortsiktigt innebär uppgörelsen att Alliansen kan skrämma väljarna med vänsterpartiet. Vilka ministerposter ska kommunisten Ohly få lägga beslag på? Vilka skatter kommer att höjas?
Möjligtvis kan socialdemokraterna svara att miljöpartiet är en garant mot att koalitionen drar för mycket åt vänster. Men då kommer andra motfrågor:
Vad kommer miljöpartiet att hitta på som gör det ännu svårare för elintensiva branscher? Och blir det några lösningar på storstädernas trafikproblem om miljömupparna får vara med och bestämma.
Det kommer att vara argument som riktas in på väljare som pendlar mellan socialdemokraterna och borgerliga partier. Medelklassiga, mångideologiska och rörliga väljare. Däremot går det säkert inte att skrämma dem som redan är hemma i vänsterfållan med kommunistspöket.
På medellång sikt, efter valet 2010, gör en koalition med vänsterpartiet det svårare för socialdemokraterna att få ihop det över blockgränserna - exempelvis om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.
Som det ser ut nu kan alltså Alliansen förlora valet - men sitta kvar med passivt stöd från Jimmie Åkesson och hans drabanter.
Långsiktigt kommer den rödgröna koalitionen att frysa fast blockpolitiken. Vi får ett slags tvåpartisystem med sju partifilialer som alla är uppbundna kring centrala uppgörelser. Utrymmet för att påverka politiken via partier blir trögare. Det är inte längre det egna partiet som ska övertygas, utan minst ett par partier till.
Därmed blir det också mer frestande att engagera sig i organisationer och sammanslutningar som står utanför de politiska partierna. De som vill ha tydliga politiska gränsdragningar mellan "oss" och "dom" kommer att även fortsättningsvis att söka sig till något av partiblocken. Men de som vill ha större frihetsgrader att påverka kommer att försöka hitta andra vägar att engagera sig. För arbetarrörelsen innebär det att rekryteringsproblemen blir ännu svårare.
För socialdemokratin återstår nu frågan om hur partiet, som byggt sitt långa maktinnehav på att kunna utnyttja den borgerliga splittringen, ska kunna säkra även ett framtida maktinnehav.
Det är också detta som skapar glädje på den borgerliga kanten. Den främsta insatsen som den rödgröna koalitionen gjort är inte att själva blivit överens, utan att de lyckats svetsa samman Alliansen. Socialdemokratin har i så fall skrivit historia - men till sin egen nackdel.
Men det finns också ett motsatt scenario. Vad vi bevittnar nu är kanske en kris där svenskt näringsliv går under. Välfärden kommer att hotas på riktigt. 90-talskrisen kommer att se ut som blaha blaha. Med hundratusentals arbetslösa - samtidigt som Alliansen rustat ner trygghetssystemet - kommer kanske en ny stor grupp väljare att söka sig vänsterut till den rödgröna koalitionen.
Därför kommer de självklara invändningarna mot den rödgröna uppgörelsen kanske att visa sig onödigt pessimistiska. Det blir därmed alltjämt en historisk förändring av den svenska politiken vi bevittnat, men till socialdemokratins fördel.