Ge miljarderna till hushållen
JOBBEN. Kraftigt sänkt arbetsgivaravgift är ingen garanti för fler jobb. Däremot urholkas välfärden. Använd istället miljarderna till att stimulera hushållens köpkraft eller ge dem till kommunerna så att de kan anställa fler. Det ökar också efterfrågan och företagens behov att nyanställa.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det förefaller som om moderaterna plockat åt sig tjänstebeskattningsutredningen SOU 1997:17, tillsatt av finansdepartementet och ledd av ekonomen Dan Andersson som då var frikopplad från LO och anställd av regeringen för detta uppdrag. Även den gången handlade det om att skapa jobb. Uppdraget gick ut på att se över möjligheterna att genom skattesubventioner stimulera hushållsnära tjänster.
Utredarna kom fram till att avskaffade arbetsgivaravgifter och egenavgifter i tjänstesektorn skulle kosta staten sex miljarder och ge upp till 30 000 nya jobb, om hushållens ekonomi samtidigt stimulerades med 2,4 miljarder kronor.
LO var i sitt remissyttrande synnerligen skeptiskt. Effekten på sysselsättningen överdrevs. LO:s analyser, sett till samhället i stort, visade att effekten kunde bli allt från noll till 10 000 nya jobb. Och 10 000 nya jobb skulle man också få om de sex miljarderna istället satsades på höjda bidrag, skola, vård och omsorg och finansierades på samma sätt som i utredningen - höjda skatter och höjda bidrag. Skattesubventionen genomfördes aldrig.
För det första går det inte att avskaffa hela arbetsgivaravgiften som är 32,46 procent på årslönen. Ålderspensionsdelen, som är 10,21 procent, ingår i ett slutet pensionssystem som inte får röras. Allt det övriga, så när som 7,52 procent, är pengar den anställde avstått i lön till sjukförsäkring, föräldraförsäkring, efterlevandepension och arbetsskadeförsäkring. Om inte min arbetsgivare betalar in de här pengarna och jag inte heller får det i form av höjd lön, måste någon annan betala, annars blir jag utan. Tas det från allmänna skattemedel, måste något annat stå tillbaka såvida inte skatten höjs.
Lösningen är kanske att fler nya jobb, ger ökade skatteintäkter. Och det är ju riktigt. Tyvärr finns det inga som helst garantier för att sänkt arbetsgivaravgift ger fler jobb. I ett företag med fyra anställda med 15 000-20 000 kronor i månadslön skulle inte ens maximal sänkning av arbetsgivaravgiften räcka till att anställa ytterligare en person på heltid. Regeringens förslag som ger enmansföretagaren maximal rabatt på arbetsgivaravgiften för den först anställde torde inte heller hålla. Det kräver trots allt att enmansföretagaren i princip ska fördubbla sin omsättning om han eller hon inte själv ska dra ned på sin standard.
Den arbetsgivare som får maximal rabatt på arbetsgivaravgiften kommer att tacka och ta emot. Några nyanställningar blir det inte med mindre än att det finns ett uppdämt behov. Att efterfrågan på företagets tjänster är så mycket, mycket större än det kan leverera.
Kan staten avvara de här miljarderna är det med all säkerhet betydligt effektivare att satsa dem på konsumtionssidan. Stärka hushållens ekonomi alternativt sänka eller ta bort momsen på tjänster och energiskatter, åtminstone temporärt. Skatt på skatt är onödigt. Det andra är att ge mer pengar till kommunerna så att de kan anställa fler, istället för att som nu hela tiden ägna sig åt besparingar och nedskärningar.
Allt det här stimulerar efterfrågan och är en betydligt säkrare väg till fler jobb, än kraftigt sänkt arbetsgivaravgift som urholkar det sociala trygghetssystemet.