Förra året hade Göteborgsregionen fyra miljoner gästnätter på hotell, en ökning med nio procent från 2013. Naturligtvis kan siffran inte helt jämföras med att det i år kan komma 150 000 flyktingar till Sverige – men ändå. Det finns kapacitet. Det är intressant att fundera över hur volymer presenteras. Att antalet hotellnätter ökar ses som något genuint bra och fördelaktigt. Turister är varmt välkomna.
Flyktingar har också välkomnats, det har vi sett otaliga exempel på – men nu börjar skruvarna dras åt. Det är akut, det är kris. Jag har aldrig hört att det i Göteborg talats om kris när turistvågor sköljer in över stan.
Alla människors lika värde. Fin tanke. Men turister anses tillföra vårt samhälle något (pengar) och människor på flykt antas kosta (pengar).
För ett par veckor sedan hade jag förmånen att leda ett panelsamtal på temat Bögar i populärkulturen. En av de inbjudna författarna var Johan Hilton, aktuell med boken Monster i garderoben, En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates. En av utgångspunkterna är förstås filmen Psycho av Alfred Hitchcock. Men boken handlar inte enbart om populärkulturens förhållande till kön och sexuell läggning. Hilton väver skickligt in politik och samhällsklimat i McCarthytidens USA, där kommunistskräcken gick hand i hand med bögskräcken. Det talades om The LavenderScare (lila faran), parallellt med The Red Scare (röda faran) och statsapparaten rensades på alla som misstänktes vara det ena eller andra – eller allt som oftast bägge delarna. Förklaringen till homosexualitet lades på mödrarnas bundenhet till sina söner, enligt tongivande psykoanalytiska teorier. Hilton visar hur kvinno- och homohat går hand i hand.
I filmkaraktären Norman Bates placeras en tid och dess förtryck. Nu några veckor efter att jag läst boken och samtalat med författaren är det hans sinnrika sätt att visa på hur förtryck skapas och upprätthålls jag tänker mycket på. Det infernaliska i när skräck och hat piskas upp genom medier, populärkultur, politik, när vanföreställningar upphöjs till sanningar och misstänksamheten ges fullt utlopp. Hur en fiende manas fram som något väsenskilt, främmande och hotfullt. Den som ser serien Modus på TV4 vet att också att i nutida populärkultur görs homosexualitet till ett hot. Mönstret går igen – även om vi som tittare förväntas sympatisera med de hbtq-personer som utsätts för hot, hat och mord och tycka att mördarna är knäppa.
Negativa stereotyper av hbtq-personer ska sättas i relation till att hbtq-personer inte är särskilt synliga i medier eller populärkultur överhuvudtaget. I en mediestudie jag arbetar med representeras de till knappt en procent. Hbtq-personer har medial och kulturell underrepresentation gemensamt med andra delar av befolkningen.
Monster i garderoben ger ledtrådar till vår egen tids syn på människor. De gäller för var och en att hålla huvudet kallt när ministrar säger att gränsen är nådd. Bostäder kan inte längre garanteras till dem som kommer till Sverige, sa Morgan Johansson förra veckan. Vi vet att ett antal regeringar har varit helt blåsta när det gäller bostadsplanering överlag. Om vi har tur kan den uppkomna situationen blir en blåslampa i häcken på samtliga partier för att få igång bostadsbyggandet.
Däremot tycks det alltså finnas gott om hotell. Minst fyra miljoner gästnätter i Göteborgsregionen.