G20-mötet och lilla Sverige

MÖTE. Det så omsusade G20-mötet i Pittsburg i USA är nu avslutat. Resultatet blev lite si och så. När de politiska ledarna för världens största ekonomier samlas går det inte alltid efter de stora förhoppningar som omvärlden ställer på en sådan tillställning. Högst på dagordningen fanns frågan om hur den rika världens skulle kunna undvika nya framtida finanskriser.

Fredrik Reinfeldt var EU:s representant vid G20-mötet i Pittsburg i USA, medan här hemma spelar han med ekonomin. Här tillsammans med USA:s president Barack Obama.

Fredrik Reinfeldt var EU:s representant vid G20-mötet i Pittsburg i USA, medan här hemma spelar han med ekonomin. Här tillsammans med USA:s president Barack Obama.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Piteå2009-09-26 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till en del återskapades de regleringar som tidigare fanns på finansmarknaden. G20-länderna har insett att det är stötande att många av dem som har orsakat krisen också har kunnat sko sig på denna. Det blir förhoppningsvis tuffare för banker och andra ekonomiska institutioner att dela ut frikostiga bonusar. I alla fall på pappret.
Verkligheten får visa hur långt de politiska ambitionerna räcker.
Utanför möteslokalerna demonstrerade, som så ofta förr i dessa sammanhang, människor mot G20 och de rika ländernas övertag i världsekonomin. De frågor som G20-ländernas politiska ledare diskuterar står inte sällan långt från den verklighet, där många människor i dag lever.

Här hemma har finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt drivit frågan om de allt för höga bonusarna hårt. Nu som ordförandeland i EU. Problemet är bara att varken USA eller Storbritannien vill lyssna på det örat. Inte heller svenska bankdirektörer. De tycks alla samfällt mena att det är tillåtet att lura av låntagare en hel del av deras pengar för att dela ut bonusar åt giriga direktörer. Ett tydligt förbud mot bonusar i banker hade varit en välgärning, men G20 orkade inte ända fram.
Den viktigaste orsaken till dagens ekonomiska kris är den ojämna fördelning av välstånd och inkomster. Vad vi sett både här hemma, och i de nationer som leder den ekonomiska utvecklingen som till exempel USA, är att inkomst- och förmögenhetsklyftorna växt. Och det i allt snabbare takt. De rika har blivit allt rikare. Vinsterna har ökat på löntagarnas bekostnad.
En politik som ofelbart leder till motsättningar.
Vi ser redan tecken på detta i högeralliansens politik på vår egen planhalva av världen. Nu sköljer högeralliansen ut miljarder för att kunna ro hem en valseger 2010, men trovärdigheten står inte i proportion till miljardrullningen. Människor är istället mer oroliga för sin framtid än på decennier. Inte minst pensionärer, ungdomar, arbetslösa samt långtidssjuka, som Reinfeldt och Borg lämnat efter sig för att smöra för medelklassen i storstädernas förortsområden. De trogna högerväljarna som alltid går och röstar. Övriga får skylla sig själva.

Grunden för nya reformer och nya åtaganden, har enligt den förra s-regeringen och vad regeringen Reinfeldt/Borg tidigare lovat, vara att till sista kronan finansiera allt som ska genomföras. Något som den sittande högerregeringen tummar på. Skattesänkningar och andra utgifter uppgår till 30 miljarder ofinansierade kronror för nästa budgetår.
Ridå.

Tänk om lågkonjunkturen blir längre än vad optimisterna i regeringen om en snabb förändring till det bättre tror och hoppas på? Hur ska då alliansen tackla de stora budgetunderskott som nu fyller Anders Borgs ekonomiska lador?Att strö pengar omkring sig är en sak, men det måste ske med ansvar. Det ansvar som finansministern tidigare talat sig så varm för, men nu tycks ha glömt.
Människor vill ha trygghet i välfärdssystemen. Bra sjukvård, bra skolor, fungerande barn-och äldreomsorg. För att få detta är vi beredda att betala genom rättvisa skatter. Det samhälle som högeralliansen nu försöker bygga har blivit kallare och mer cyniskt och allt mer tvådelat.
Läs mer om