Fruntimren är på frammarsch

Piteå2007-07-21 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Rasken och hans Ida i all ära, men av sommarens repriser är det nog ändå "Tre kärlekar" som höjer sig över mängden. Landskapet, Ted Ströms musik, tidsandan - allt samverkar, plus att man slipper konstlad småländska. När det gäller frodigt berättande och klasskänsla lämnade Lars Molin verkligen ett gapande tomrum efter sig i svensk dramaproduktion. Och Ingvar Hirdwall som tjurskallig bonde är ju dessutom nästan värd halva licensavgiften han ensam. Repriser är ofta bättre än sitt rykte. Av årets Sommarpratare är det egentligen bara Alice Timander som stannat i minnet. Och typiskt nog var hennes program också en repris från i fjol.



I politiken styrs vi just nu av sommarregeringar. Etiketten semesterregering brukar statsvetarna oftast reservera för bondeförbundaren Axel Pehrsson-Bramstorps kortvariga ministär sommaren 1936. Det var den som gav upphov till historien om gården där man döpt sin katt till just Bramstorp. Varför det då? - Jo, vi ska bara ha den över sommarn.

I förra veckan var det Beatrice Ask som skötte klubban då sommarregeringen sammanträdde i Visby, den här har det varit Åsa Torstensson. Ingetdera har skapat några rubriker, vilket det väl inte skulle heller.



Annat var det 1958, då den dåvarande, rödgröna regeringens enda kvinna, Ulla Lindström, första gången skulle vikariera som statsminister. Ett par underhuggare i justitiedepartementet fick, som hon själv skriver, "konstitutionellt magknip" med anledning av något som en professor i statskunskap knåpat ihop.

I regeringsformen lär det då ännu ha stått att det skulle vara en "svensk man", nämligen. Och då gick det ju inte an att ett fruntimmer skötte klubban, ens som semestervikarie. Men Östen Unden, den erfarne utrikesministern, fnös "Såna professorliga hårklyverier" borde man blankt strunta i, tyckte han, och så blev det också.



Då Unden sa något i regeringen lyssnade man, även om det inte gällde utrikespolitik. Han var inte bara juristprofessor själv, han besvärades heller inte, som Ulla Lindström skriver på ett annat ställe, av några fördomar mot kvinnor på höga poster. Han utnämnde mycket riktigt också både Alva Myrdal och Agda Rössel till ambassadörer, men två flugor gjorde ju ingen sommar ens för femtio år sedan och i regeringen förblev Ulla Lindström ensam kvinna ända tills hon avgick 1966.



Sånt är lite svårt att föreställa sig nu, då inte bara vårt största parti utan också två av de tre fackliga huvudorganisationerna, LO och Saco/SR, liksom åtminstone två av våra största enskilda fackförbund, Kommunal och SIF, toppas av kvinnor. Liksom för övrigt just nu både SVT och Sveriges Radio. Och Svenskt Näringsliv.

Enstaka kvinnor på topposter rubbar inte patriarkatet. Inte föråldrade lönestrukturer heller. I vart fall inte på kort sikt. Men något måste det väl ändå betyda om de blir fler och fler?

Fi floppade, men fruntimren är på frammarsch, tro inget annat. Dock övergår fruntimmersveckan almanacksenligt i rötmånad på måndag. När man ser kvällstidningarnas löpsedlar och ståhejet kring Harry Potter kunde man annars tro att det vore rötmånad jämt.
Läs mer om