Sommaren 2011 förknippas nu och för många år framåt med terrordåden i Oslo och på Utöya. På måndag är det en månad sedan en högerextremist slogs till mot den norska politikens centrum och mot de unga Socialdemokraternas sommarläger på Utöya. Dådet är så grovt att det fortfarande är svårt att ta in det oerhörda som hände. Nu väntar en gedigen polisutredning och en lång rättsprocess. Ty i ett rättssamhälle får även terrorister och barnamördare en rättvis behandling.
Vid minnesstunden på Sergels Torg i juli slog den förre socialdemokratiska partiledaren Ingvar Carlsson fast att dåden inte var en enskild galnings verk.
Det var en politisk handling, en djävulskt uträknad plan för att bekämpa islam och invandring. Genom att mörda unga Socialdemokrater skulle den politiska kursen i Norge läggas om.
Det var ingen tillfällighet att det var Utöya som var huvudmålet; platsen är sedan många årtionden en bastion för idéer om solidaritet och rättvisa.
När man läser rapporter från förhören med terroristen tonar bilden fram av en man med förvriden verklighetsuppfattning. Att kräva att den norske kungen skulle abdikera och att statsminister Jens Stoltenberg skulle avgå visar att den häktade mannen befinner sig på en annan planet. Och terroristen ville själv ta över ledningen av det norska försvaret, ett krav som bara bekräftar att all förankring i verkligheten har släppt. Men det är för enkelt att försöka förklara det hela med galenskap. Idéerna som drev attentatsmannen är tyvärr inte originella. Alla som läser kommentarer till artiklar vet att det förekommer extrema uppfattningar och en våldsam retorik. Det handlar om fruktan för människor från andra delar av världen, en sjuk våldsfixering, en djup misstro mot de demokratiska idealen, ett förakt för majoritetens uppfattningar.
Det ovanliga var att någon tog steget från retorik till handling. Och en del som odlat i samma växthus som den norske massmördaren skyndar sig nu att plocka bort sina plantor.
För en del testuggande extremister kanske det hela blev ett uppvaknande. Och man kan ju hoppas att tonläget i debatten blir annorlunda. Många som fördömer morden kommer säkert att undvika en retorik som ligger nära den som gärningsmannen brukade.
Norges statsminister Jens Stoltenberg gav omedelbart svar till mördaren: det blir ökad öppenhet och fördjupad demokrati. Det svaret är förödande för extremister. De är förlorare, både på kort sikt och i ett längre perspektiv.
Det bästa sättet att hylla dem som mördades är att intensifiera kampen för demokrati och bekämpa alla former av extremism. Det gäller att inte förlamas av sorg och vanmakt av det som hände i Oslo och på Utöya den 22 juli 2011.