Frihetsmaskinen som aldrig lyfte
SYSTEMSKIFTE. "Bilen är en frihetsmaskin", utropade kd-ledaren Göran Hägglund på PT Debatt under valrörelsen och utlovade sänkt bensinskatt. Den är numera höjd. Därtill har alla fordonsägare fördyringar på tusentals kronor i ny skatt och kraftigt höjda försäkringspremier att vänta.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är faktiskt värt ett utropstecken. Killar och tjejer som får körkort efter första juli får vara med och finansiera skador i trafiken de omöjligt kunnat påverka vare sig med gott eller dåligt beteende.
Skatteuttaget är första steget i en långt större reform. Stora summor står på spel. Enligt LO-tidningen visar statistiken att det totalt rör sig om 75 miljarder kronor som läggs över från staten på fordonsägarna.
Regeringen Reinfeldts reform går ut på att lyfta ut kostnaden för trafikskadades sjukpenning, sjukersättning och rehabilitering från statsbudgeten. Den som skadas i trafiken och blir sjukskriven eller förtidspensionerad, helt eller delvis, ska inte längre få sjukpenning och sjukersättning från Försäkringskassan.
Istället ska den sjukskrivne eller förtidspensionerade kräva pengar från det bolag där han eller hon försäkrat sin bil, motorcykel, skoter eller vilket fordon det nu handlar om.
Nyordningen med att Försäkringskassans utbetalningar tas över av de privata försäkringsbolagen införs från 2009. För de trafikskadade handlar det om sju, åtta miljarder kronor per år som de måste kämpa om att få ut från sina försäkringsbolag. De handlar verkligen om kamp.
Alla ska inte dras över en kam, men det är väldigt ofta en både lång och segdragen process innan försäkringsbolag betalar ut ersättningersättning. I synnerhet om det finns någon annan instans, som i det här fallet Försäkringskassan, att flytta över ansvaret på.
Försäkringsbolagens drivkraft är densamma som alla bolags; högsta möjliga inkomst till minsta möjliga kostnad. Försäkringsbolagens handläggare tycks ha utbildats i att generellt svara "nej" på försäkringstagarnas anspråk. Ersättningskraven uppfyller inte villkoren. Sjukskrivningen, sjukpensioneringen, rehabiliteringer beror inte på skadan som uppstod vid trafikolyckan. Krämporna fanns där redan innan.
Frågorna som uppstår är många. Vem betalar den sjuke under tiden? Vem betalar advokater och jurister som garanterat kommer att få nya kundgrupper? Försäkringsbolagens ekonomiska muskler är minst sagt vältränade och att stämma försäkringsbolag är dyrt. Och hur går det för den som inte lyckas övertyga? Justitierådet Severin Blomstrand ska förhoppningsvis reda ut begreppen i sin utredning som presenteras i april nästa år.
I LO-tidningen pekar socialdemokraten Tomas Eneroth på att pensionärerna än en gång får vara med och betala utan att få del av kakan. De har ju sin pension och skulle inte fått mer, även om de skadas i trafiken. Men betala får de; både höjd skatt och höjda premier.
Ur rättvisesynpunkt slår reformen framför allt mot pensionärer och mot nyblivna och blivande bil- och mc-förare. Ur kostnadssynpunkt slår reformen hårt mot de unga, som redan betalar höga premier, och mot alla dem som måste använda bilen för att ta sig till och från jobbet. Exempelvis de som bor i Norrbotten och Västerbotten där avstånden är långa och kollektivtrafiken urusel.
Vilka grupper står på tur att kastas ut ur de allmänna försäkringssystemet efter måttot "som man bäddar får man ligga"? Rökare, godisätare, krogbesökare, elitidrottare eller bara joggare? Fullt realistiskt är att arbetsskadeförsäkringen ligger i röret. En reform såväl Svenskt Näringsliv som försäkringsbranschen argumenterar för och kommer att applådera.
I valrörelsen lovade den borgerliga alliansen att överträffa socialdemokraterna i bevarandet av den allmänna välfärden. Väl i regeringsställning arbetar alliansen snabbt och målinriktat på en motsatt lösning. Det mandatet gavs aldrig.