Den 9 november presenterade EU-kommissionen en rapport om vad EU:s handelsavtal gett. Den drar fyra slutsatser:
- Att EU:s export ökat och inneburit fler arbetstillfällen.
- Att det är jordbruket och bilsektorn som tjänat mest.
- Att avtalen fungerar som stöd för en rättvis och balanserad handel i världen.
- Att EU fortfarande har en stor exportpotential som inte nyttjas.
Sveriges utrikeshandelsminister Ann Linde (S) understryker att icke minst Sverige har stor glädje av det som sker.
”Bara i år har den svenska exporten till Kanada ökat med 16 procent”, säger hon i en TT-intervju.
Fler frihandelsavtal är dessutom på gång. EU och Japan blev nyligen överens om ett avtal. Det pågår förhandlingar med Mercosur (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay).
Det gamla avtalet med Mexiko ska uppdateras inom kort. Vidare förbereder sig EU för förhandlingar med Australien, Nya Zeeland och Chile.
För ett land som Sverige med stor utrikeshandel och exportindustri är det bra och hoppingivande signaler.
Avtalen öppnar möjligheter för Sverige att sälja mer verkstadsprodukter, maskiner, transportmedel, järn, stål och papper på världsmarknaden.
Det ger i sin tur jobb och exportinkomster som kan användas för att utveckla Sverige som industri-, kunskaps- och välfärdsnation. Utan exportinkomsterna från skog, stål och malm blir Sverige ett fattigare land.
Därför finns också skäl för svensk arbetarrörelse att bejaka utvecklingen.
Fler frihandelsavtal mellan EU och omvärlden är i grund och botten något positivt för svenska löntagare och för de internationella relationerna.
Tyvärr är det inte alla delar av den politiska vänstern som delar den uppfattningen.
Det har varit sorgligt att höra Vänsterpartiets attacker mot Ceta (handelsavtalet mellan EU och Kanada) .
Avtalet framställs som värsta sortens rövarkapitalism. Men det är en kritik som saknar förankring i verkligheten.
Kanada är ett av de mest demokratiska länderna i välfärden. Det har en progressiv och proeuropeisk regering som samarbetar nära med EU om globala frågor som klimat och migration.
Därför är Kanada en högst logisk handels- och samarbetspartner för både EU och Sverige. Det är enbart till glädje att Ceta blir verklighet.
För en socialdemokratisk regering och utrikeshandelsminister är det dessutom en självklarhet att verka för ökad frihandel. Svensk socialdemokrati har en lång frihandelsvänlig historia.
Milstolparna är många: Bildandet av Efta 1960, frihandelsavtalet med EG 1973, EES-avtalet 1994 och medlemskapet i EU 1995.
Vid varje sådant tillfälle har även V – och den historiska föregångaren VPK – stått på motståndarsidan och motsatt sig förändringarna.
Oavsett om det har handlat om Efta, EEC, EU eller Ceta har vänsterpartisterna framställt utvecklingen som hot mot de svenska löntagarnas rättigheter. Men historien har gett socialdemokratin rätt. Utrikeshandeln har lyft Sverige och svenska löntagare.
Sverige har inte utvecklats inte genom isolering utan genom att stärka handel och andra relationer med omvärlden.