Freivalds avgång ger tillfälligt lugn
AVSLUT. Laila Freivalds situation var omöjlig. Skadeskjuten har hon kämpat på ett år. Punktmarkerad av dem som bara väntat på att få sätta in den sista stöten. Problemen lär inte vara över. Göran Persson och därmed regeringen är kritikernas verkliga mål.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Återtåget till regeringen var sorgkantat. Göran Persson kallade henne till utrikesminister efter mördade Anna Lindh. Ett bra val tyckte politiska kommentatorer som KG Bergström. Sedan dess har blåsvädren avlöst varandra, men Laila Freivalds har stått pall. Arbetssam, med hög integritet och utan fallenhet för att charma journalister har hon stoiskt stått i stormens öga. Men i går tog det slut.
Under en presskonferens i samband med EU:s utrikesministermöte i Bryssel insåg hon att hennes roll som utrikesminister var omöjlig. Journalisterna ställde inga frågor om det EU-mötet rörde, situationen i Vitryssland och EU:s agerande i Mellanöstern. Det enda som intresserade var utrikesdepartementets inblandning i släckningen av Sverigedemokraternas hemsida, utrikesministerns eventuella brott mot grundlagen och om hon fört media och statsministern bakom ljuset.
Huruvida hon begått brott mot grundlagen utreds av justitiekanslern (JK). Utslag kommer inom kort, liksom konstitutionsutskottets "dom" över regeringens agerande i samband med flodvågskatastrofen i Thailand julen 2005. KU väntas kritisera såväl Laila Freivalds som Göran Persson och vårdminister Ylva Johansson.
Genom att självmant avgå har Laila Freivalds lyft bördan om misstroendevotum från miljöpartiets axlar, men kritiken mot Göran Persson och regeringen lär inte tystna. Besserwissern Lars Leijonborg har säkert mycket att säga. Han som ansåg att Sveriges riksdagspartier skulle göra ett gemensamt stöduttalande för Danmark när Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer fick arabvärlden att koka av vrede. Hans kamrater i Alliansen visade sig klokare. Istället ställde sig alla bakom utrikesministerns och UD:s agerande. Alla var nöjda. Men så kom det där med Sverigedemokraterna.
Det tycks vara glömt nu, men i februari var läget mycket spänt i arabvärlden. Våldsamma demonstrationer utspelades och människorna bakom upploppen skiljde inte så noga på de nordiska länderna. Även svenska beskickningar i
Beirut och Damaskus bombhotades och stacks i brand och shiamuslimska rörelsen Hizbollah hotade med självmordsattentat i Norden.
Situationen bedömdes så allvarlig att UD avrådde svenskar från att resa till Syrien och Libanon och svenskar på plats råddes till stor försiktighet. Nordiska valobservatörer flydde Hebron på Västbanken och den 10 februari kunde man på tidningarnas utrikessidor läsa TT-telegrammet som började "Nu håller Sverige på att dras in i bråket kring Muhammedbilderna. Utrikesminister Laila Freivalds är mycket oroad över utvecklingen".
Hizbollahs tv-kanal al-Manar hade visat ett inslag där Sverige påstods häckla profeten Muhammed. Inslaget visades på bästa sändningstid och handlade om Sverigedemokraternas (SD) partitidning SD-Kuriren som uppmanade sina läsare att skicka in bilder på profeten. En bild hade redan publicerats på tidningens hemsida.
"Jag tror att det skapar en uppenbart farlig situation. Jag kommer i alla lägen att försvara tryckfriheten, men SD-Kurirens provokation tar jag bestämt avstånd från. Det är en fullständig brist på respekt. Vi vet att det finns de som utnyttjar det och tar till våld", kommenterade Laila Freivalds.
Laila Freivalds var uppriktigt rädd för följderna av Sverigedemokraternas handlande och det ledde till UD:s kontakter med webbhotellet som huserade partiets hemsida. Detta kan ha brutit mot grundlagen. Om UD inte agerat och Sverige, svenskar och svenska företag drabbats av skada och ekonomiska förluster hade Laila Freivalds blivit uppäten. Men "bondförstånd" är en sak, lagen en annan. Och det är lagen som gäller. När den åberopas.
I vår snabbspolade globaliserade värld går emellertid utvecklingen mot det oanade så snabbt att det här eventuella grundlagsbrottet och "glidning på sanningen" snart nedgraderas till en axelryckning. Tobleroneaffären är i dag en ren pinsamhet. Och då inte för Mona Sahlin. Var tid har sina affärer, sin moral och sina offer.