Fredspriset till Barack Obama
NOBELS fredspris inte oväntat gick ett förvånat sus genom det församlade pressuppbådet när den norska Nobelkommittén presenterade beslutet att tilldela USA:s president Barack Obama årets fredspris.
Barack Obama tilldelades överraskande Nobels fredspris. Detta efter korta nio månader som president och utan att egentligen gjort något för freden i de delar av världen där USA är engagerade med militärmakt eller diplomati. Från Palestinakonflikten till Iran.
Foto: Charles Dharapak
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Få nyvalda presidenter i USA har burits fram av en sådan våg av entusiasm som Barack Obama. Man får gå tillbaka till John Kennedy i början på 1960-talet för att hitta något motsvarande. Förväntningarna på Obama har också varit enorma. Samtidigt som de problem han mött varit stora. Från den ekonomiska krisen, med alla dess följdverkningar, till
USA:s engagemang i krigen i Irak och
Afghanistan.
Obamas situation är inte avundsvärd. Förväntningarna från omvärlden är att Obama ska trassla sig ur Irak och lyckas stabilisera läget och de eskalerande motsättningarna i Afghanistan. Lägg därtill den djupa och låsta konflikten mellan Israel och de palestinska områdena i Gaza och på Västbanken.
Världen förväntar sig dessutom att han ska kunna styra om USA:s kurs i klimatfrågan. I det arbetet samarbetar han nära med Bill Clintons förre vice presidenten Al Gore. Världens miljö är också en fredsfråga, där Obama engagerat sig mer aktivt och framsynt än sin företrädare George W Bush.
Så i allt detta kan det självfallet ses som ett erkännande när Obama övertygat den norska nobelkommittén om att han var den utvalde för fredspriset 2009, men var han den rätte att just nu få priset, och var det ett erkännande som kom rätt tid? Knappast. Barack Obama har mycket att bevisa.
USA har låst sig fast både Irak och Afghanistan. I dag handlar det mer om att utöka den amerikanska närvaron i Afghanistan istället för att minska denna. Då finns redan 68 000 amerikaner i Afghanistan för att slå tillbaka de talibaner som sakta men säkert pressar tillbaka de både USA och den internationella Isaf-insatsen, där även Sverige deltar med närmare 500 personer.
När det gäller Irak är Obama-administrationens främsta uppgift att så snart som möjligt dra sig ur landet och överlämna ansvaret till den irakiska regeringen och den polis-och försvarsmakt som man idogt håller på att bygga upp. Nu är motgångarna lika många som framgångarna för att nå detta mål.
En av de viktigaste nycklarna till en framgångsrik politik i den muslimska världen, som dessutom minskar terroristhotet finns i Palestina. Det är endast genom att skapa en varaktig fred mellan Israel och Palestina, som den fundamentalistiska muslimska vågen kan stoppas. Även här är läget låst. Så Barack Obama som fredsapostel har en hel del att bevisa.
Barack Obama står inför många utmaningar för att bevisa att han kan stå upp för den norska Nobelkommitténs beslut. Ett fredspris kan i bästa fall stimulera honom att med större intensitet söka de uppgörelser som krävs för att på sikt skapa fred och säkerhet i de många oroshärdar där USA just nu är engagerade. Vägen dit kan bli både lång och krokig.