Fred med många hinder
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tvåstatslösningen kan knappast säkras om inte Hamas tas med i förhandlingarna och Israel lämnar sina bosättningar på ockuperat palestinskt område. I dag lever omkring 250 000 israeler på mark som rätteligen tillhör palestinierna, men den rätta viljan att förhandla finns inte.
Det finns extremister på båda sidor som inget annat önskar än att sätta käppar i hjulet för en framgångsrik fredsprocess. Mot den bakgrunden finns det föga utrymme för jublande optimism. Istället får världssamfundet avvakta de reella förhandlingar som trots allt inletts och som ska leda fram till en tvåstatslösning senast den 1 januari 2009. Att nå det målet verkar i dag helt omöjligt. Snarare kan konflikten trappas upp.
De frågor som måste lösas är omfattande och svåra. Vad ska ske med de dryga 2,6 miljoner palestinska flyktingar som nu finns i Libanon, Syrien och Jordanien? Hur tänker Israel tackla problemet med de illegala bosättningarna? Hur ska Jerusalems framtida status se ut? Hur ska det splittrade palestinierna på Västbanken och Gaza kunna enas?
Lägg därtill att Hamas inte godkänner Mahmoud Abbas som "sin" president och som motsätter sig ett fredsavtal med Israel.
Både Israel, USA och EU har stämplat Hamas som en terroristorganisation. Hamas har med sina nålsticksaktioner under senare år angripit både civila och militära mål i Israel med hemgjorda raketer och självmordsbombare. Då vägrar Israel, och då även USA, att sätta sig att förhandla med en organisation, som det heter, har "blod på händerna".
Trots allt tal om motsatsen förstärker Israel sin kontroll över framförallt Gaza och dess dryga en miljon invånare med allt mer omfattande militära insatser. Ofta bestående av kollektiva straffexpeditioner som drabbar den civila palestinska befolkningen.
Försöken till fred har varit många och inleddes med Osloavtalet mellan Yasser Arafat och Yitzak Rabbin 1993. Sedan kom Bill Clintons försök att medla fred i Camp David 2000 och Taba 2001. Senast Annapolis och George W Bush med målet januari 2009. Det lär inte lyckas.
När Yitzak Rabbin mördades dog många av de förhoppningar som fanns för en fredsprocess med riktning mot en tvåstatslösning. Det finns anledning att påminna om Rabbins budskap som i dag tycks vara med eller mindre glömt: "Det är med sina fiender man måste sluta fred".
Stilleståndslinjen från 1949 utgör den folkrättsliga och politiska grunden för en verkningsfull fredsprocess. Utifrån den grunden måste alla inblandade parter skapa den nya ordningen.
Ansvaret för att detta lyckas beror i grunden på USA:s förmåga att förmå Israel till reträtter. Bush-administrationen har hamnat i de gamla låsningarna. Israel först palestinierna långt ner. En ny USA- administration tar över om knappt ett år. Kommer den också att ha viljan och förmågan?