Frankrike kan välja en kvinna
RYSARE. I morgon, söndag avgörs den första valomgången i det franska presidentvalet. Det artar sig till att bli en traditionell uppgörelse mellan höger och vänster. Högerns Nicolas Sarkozy har fram till nu haft ett försprång i de notoriskt otillförlitliga franska opinionsmätningarna. Nu i valspurten har socialist-partiets Segolène Royal knappast in och är nästan i kapp.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Frankrike har dessutom sin första kvinnliga presidentkandidat i Segolène Royal. Det var flera tunga manliga toppnamn inom socialistpartiet som utmanade henne, men hon vann nomineringen med klar majoritet.
Royal erövrade sitt eget parti. Frågan är om hon på allvar kan utmana den självsäkre förre inrikesministern Sarkozy. Mycket talar för att så är fallet.
Segolène Royal är en fullblodspolitiker. Hon har varit minister i olika socialistregeringar med ansvar för både miljöpolitik och familjefrågor. Sedan ett par år tillbaka är hon landshövding i regionen Poitou-Charentes med 1,6 miljoner invånare. Politiskt tillhör hon mittfåran i socialistpartiet.
Den 54-åriga Royal har trots kritik visat sig bli en allt tuffare utmanare till högerns Nicolas Sarkozy. Ännu är det en tredjedel av Frankrikes omkring 44 miljoner väljare som inte bestämt sig för vilken kandidat de vill stödja.
Det är tre kandidater som sticker ut. Förutom Sarkozy och Royal handlar förhandsspekulationerna om mittenkandidaten Francois Bayrou som på allvar utmanat de sista veckorna. I vassen lurar dessutom som så ofta högerpopulisten Jean-Marias Le Pen som i förra presidentvalet slog ut socialisten Lionel Jospin och kom att utmana Jacques Chirac i den avgörande presidentvalomgången.
I valspurten är det fördel för Segolène Royal och inte bara för att hon är kvinna utan för att hon fått fart på sin valrörelse och har formulerat de frågor som så många i Frankrike idag vill ha svar på.
Den hånfulla ton hon möttes av när hon bestämde sig för att kandidera som socialistpartiets presidentkandidat har försvunnit. Frågor som aldrig skulle kunna ställas till en manlig politiker tvingades hon besvara. Av typen: Vem ska sköta barnen, hon är fyrabarnsmamma, och vem ska klara hushållsinköpen? Infamt och dumt, men frågor som på sikt stärkt Royals popularitet.
Liksom i större delen av övriga Europa tycks den sittande regeringen, eller den sittande presidentens parti, få svårt att behålla makten. Fransmännen har tröttnat på att i alla lägen bli arrogant behandlade av sina ledande politiker. Som sällan tycks lyssna och som alltid vet allas bästa.
Ungdomsarbetslösheten, den skakiga ekonomin och den invandrarrevolt som vi såg i Paris förorter 2005 har förstärkt den bilden. Just i dessa förorter har Royal i dag en stark ställning.
De franska väljarna vill se något nytt och då har Royal blivit en politiker som många hoppas på. Många väljare menar att hon om någon kanske är den som äntligen kan bryta ner de gamla politiska mansstrukturerna.
Mycket talar alltså för att högerns Nicolas Sarkozy och socialistpartiets Segolène Royal möts i en avgörande valomgång om drygt två veckor. Det skulle inte förvåna om Frankrikes nästa president blir en kvinna.