I slutet på 60-talet visade tv en fruktansvärd sekvens när en polischef sköt en vietnamesisk soldat i huvudet. Då förstod jag att USA skulle förlora kriget.
Sedan dess har jag varit rätt förvissad om hur framtiden ska se ut. Alla som läst mig här i Piteå-Tidningen under åren vet att jag med stor pricksäkerhet kunnat förutspå kommande händelseförlopp. Även när jag haft fel, vilket understundom hänt, så har det varit rätt tydliga profetior.
Men nuförtiden vet jag ingenting om vad som kommer att hända. Vi lever i en tid när framtiden är som en oskriven bildskärm.
Det som kännetecknar vår tid – och som gör framtidsscenarier omöjliga – är att dagens värld kännetecknas av inkonsistenser. Saker hänger inte ihop. När vi ska tolka de olika aktörerna – vare sig det är världens stora stater, våra politiska partier eller enskilda medborgare – så slås vi inte av deras konsekvensfyllda banor. Utan av notoriska oklarheter.
Verkligheten beter sig som italienska bilister. De blinkar vänster och svänger höger. Eller tvärtom. Eller inte alls.
Låt mig ta några exempel.
Vi har fått höra att EU-samarbetet är bra därför att länder som handlar med varandra blir ömsesidigt beroende och därför kommer att vilja ha fred.
Fast när det gäller Ryssland bör vi inte utveckla handeln och exempelvis köpa rysk gas, för då blir vi beroende av dem och det ökar riskerna.
Eller ta Sverigedemokraterna. Socialdemokrater brukar slå fast – inte utan grund – att SD är ett nyfascistiskt och rasistiskt parti med rötter i nazismen.
Men det är lite mystiskt att socialdemokratiska väljare gått över till detta förskräckliga parti. Vad har egentligen hänt?
Flera teorier finns.
En är att väljarna fram till rätt nyligen var goda sossar, med högsta betyg som solidariska medborgare, men att de hade oturen att drabbas av en rasistbacill. Troligtvis smittade av sociala medier. Eller att de bara råkat ut för en ideologisk psykos som kan botas med ökade bidrag. Och tiggeriförbud.
En annan teori är att det är det socialdemokratiska partiet som ändrat sig. Deras väljare har alltid varit en smula främlingsfientliga, tyckt att alla ska göra rätt för sig och röstat på ett parti som de anser hållit gränserna lagom stängda. Och som försvarat ransonering av arbetskraftsutbudet så att löner och anställningsvillkor är förmånliga.
Men så drabbades detta parti av en generositetsbaskelusk som gjorde att väljarna var tvungna att överge sina sedan generationer tillbaka älskade beskyddare för några som bättre vaktade gränserna och höll svenskheten i helgd.
Teori 3 skulle förstås var att både 1 och 2 stämmer. Bägge har fått psykos, både parti och väljare.
Juryn överlägger fortfarande i ärendet.
Och som sagt, samhällsutvecklingen är omöjligt att begripa sig på därför att vi inte kan förstå dem som bär framtiden i sina händer.