Förväntningar och förhoppningar
Hösten brukar inte direkt kännetecknas av beskrivningar som förväntningar och förhoppningar. Den här tiden brukar på många sätt kännas som vädret är just nu. Grått, trist och tyngande. Detta brukar vända när man närmar sig adventstiden, som ju faktiskt handlar om väntan på ankomsten.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När nu alla de valda ombuden från Sveriges alla partidistrikt nu samlas på Älvsjömässan för att hålla kongress så är det på många sätt en avgörande kongress. Det är kongressen där det i grunden avgörs om Sverige ska ha en rödgrön regering efter nästa val eller om den borgerliga alliansen ska kunna sitta kvar och för alltid förändra Sverige i grunden. Skulle det senare hända får vi räkna med ett borgerligt regeringsinnehav för lång tid framåt eftersom det tudelade Sverige skulle vara ett cementerat faktum.
Det val vi står inför är helt enkelt inte bara ett val för de kommande fyra åren utan det är ett ödesval för Sverige. Ett val mellan ett i grunden solidariskt och medkännande rödgrönt samhälle där alla är lika värda eller ett kallare, hårdare och mer individualistiskt samhälle där ditt värde uppstår när du gör rätt för dig - oavsett om du kan eller inte.
Det är därför viktigt att kongressen ger tydliga besked i viktiga frågor kopplat till jobb, välfärd och klimat. Det är där slaget står. Det är där skiljelinjerna mellan ett blått och ett rödgrönt Sverige går. Det är där skillnaderna i människors vardag kommer att märkas mest.
Det är viktigt att vi är så tydliga att vi inte kan missförstås eller vantolkas. Ett exempel är pensionsåldern. När Mona Sahlin säger att vi måste jobba längre så tolkas hon direkt som att det handlar om slutet av arbetslivet, det vill säga en höjd pensionsålder, när det i stället handlar om att vår tid i arbetslivet under vår arbetsföra ålder måste öka.
Det handlar helt enkelt främst om att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för de unga så att de inte får år i arbetslöshet under de unga åren i arbetslivet. Där har vi mycket att vinna. Men också mycket att förlora om vi låter högern misstolka vårt budskap och lyckas plantera en felaktig bild av vad vi vill.
Min största förhoppning, och mitt hårdaste krav, inför kongressen är att Socialdemokraternas lösning på jobbkrisen blir tydlig och konkret så att vi alla förstår hur S tänker lösa krisen.
Det är den i särklass viktigaste frågan för alla. Den påverkar allt i vår närhet, vård, skola, omsorg, trygghet, välbefinnande, självkänsla och hälsa. Att se till att alla får jobb har alltid varit Socialdemokratisk politik. I förra valet verkade det inte så. Den läxan måste vi ha lärt oss nu!