Redan när miljöpartisten Mehmet Kaplan utnämndes till bostadsminister i den rödgröna regeringen efter valet 2014 fanns frågetecken. Nalin Pekgul, tidigare ordförande för S-kvinnor, höjde ett varningens finger i en debattartikel i Dagens Industri 16 oktober 2014.
”På grund av rädsla för att stämplas som islamofob vågar ingen ifrågasätta Kaplan”, skrev hon bland annat.
Hon reagerade mot att Mehmet Kaplan vid flera tillfällen ”trätt fram till islamistiska organisationer och personers försvar”.
Pekgul menade att det inte är tillfälligheter som gör att islamistiska organisationer ofta bjuder in kända hatpredikanter till sina möten och att Kaplan hade ”en dold agenda”.
”Hur länge ska man låta Sveriges Unga Muslimer och andra liknande organisationer, nu med Mehmet Kaplans stöd, komma undan med lama ursäkter med att de inte förstod vem de hade bjudit in? Det är oförlåtligt naivt att tro att man med pengar till den här typen av organisationer och moskéer ska motverka segregation och nå de ungdomar som radikaliseras”, skrev Pekgul.
Då gjorde Kaplan en sorts offentlig avbön. Han tog avstånd från alla former av extremism och menade att hans kontakter bara handlade om att alla skulle känna sig inkluderade.
Därmed la sig debatten om Kaplans person och lämplighet som statsråd – för den gången. Även regeringschefen Stefan Löfven föreföll nöjd med beskeden.
Men under den senaste tiden har Kaplan hamnat i nya blåsväder som till sist ökade till orkanstyrka. Det handlade först om en middag med den nyfascistiska organisationen Grå Vargarna, sedan om hans återkommande kontakter med islamistiska Milli Görüs och ett gammalt uttalande om Israel.
Även i andra sammanhang och i tidigare roller har Kaplan visat bristande omdöme. En gång bjöd han in en antisemit till riksdagen (vilket förklarades med ”bristande bakgrundskontroll”). Vid ett annat tillfälle drog han paralleller mellan IS-krigare och frivilliga i finska vinterkriget. 2007 anklagade han Säpo för att ”aktivt underblåsa islamofobin” genom att kartlägga potentiella terrorister i miljonprogramsområden.
Tyvärr är det alldeles för många hopp i galen tunna för att det ska kunna anses acceptabelt eller okej. Det handlar inte om enstaka misstag eller ungdomssynder. Det känns som ett återkommande mönster.
Följaktligen blev det omöjligt för Mehmet Kaplan att fortsätta i rollen som bostadsminister. Han har blivit en belastning för både regeringen och sitt eget parti. Den rödgröna regeringens ska ha en bostadsminister som förknippas med social bostadspolitik – inte med Grå Vargarna eller Mili Görüs .
Nu blir det finansmarknadsminister Per Bolund (MP) som tillfälligt axlar ansvaret även för bostadspolitiken. Det innebär att samtalen mellan regerings- och oppositionspartierna om en bred bostadspolitisk överenskommelse inte behöver tappa tempo. Tvärtom.
Bolund är väl införstådd med innehållet i de bostadspolitiska samtalen sedan tidigare och allt vad de rymmer av svåra ekonomisk-politiska överväganden. Denna direkta koppling mellan finansdepartementet och de bostadspolitiska samtalen kan faktiskt underlätta möjligheterna att föra förhandlingarna i hamn.