KONFLIKTER Folk och Försvars 71:a Rikskonferens pågår just nu i Sälen.
Årets konferens äger rum i en tid när när konflikterna omkring oss ökar. Något som en försenad Stefan Löfven betonade i sitt tal.
Han betonade bland annat att det säkerhetspolitiska läget över tid försämrats i Sverige näromrde. Inte minst beroende på utvecklingen i Ryssland, men även på den internationella terrorismen, klimatförändringarna och Sveriges känslighet för störningar i viktiga samhällsfunktioner, som elnät och järnvägar.
Den omgivande oron ser vi även i Mellanöstern. Något som avspeglas i ökande flyktingströmmar, som även påverkar Europa.
Samtidigt ser vi en oroande utveckling i Ryssland, som idag strävar efter en ny stormaktsroll och som vill visa sina militära muskler. I Europa ställer vi frågor kring utvecklingen i Polen och Ungern, där demokratin blivit allt mer trängd.
Försvarsminister Peter Hultqvist har över tid blivit en av regeringens mest profilerade politiker, kunnig och skarp i repliken. Han fanns självfallet på plats i Sälen och lär bli så fram avslutningen på tisdag.
Som försvarsminister har Hultqvist fördjupat Nato-samarbetet, vilket en bred riksdagsmajoritet än så länge står bakom och något som sker på Sveriges villkor. Samtidigt fördjupar vi vårt militära samarbete med neutrala Finland.
Sverige deltar i Nato-samarbetet, men utifrån vår alliansfrihet. Samma gäller för Finland. I dagsläget finns ingen anledning för Sverige att fördjupa engagemanget ytterligare. Även om en rad borgerliga politiker anser att vi hycklar med vår alliansfrihet. Så in i Nato, heter det och gärna och det så snabbt som möjligt.
Då ska de mest ivriga förespråkarna för ett svenskt Nato-medlemskap betänka att organisationen i dag befinner sig i en identitetskris.
Antalet medlemmar har ökat snabbt, men arbetet för fred och stabilitet har i många stycken gått i stå.
Stora frågetecken inför fortsättningen är desutom hur Donald Trump hanterar USA:s utrikespolitik och hur hans relation till Ryssland och Putin framgent utvecklar sig.
För att återgå till svensk alliansfrihet har denna inte sin grund i det kalla kriget eller i de båda världskrigen under 1900-talet, som många tycks tro. Vi får gå tillbaka till 1800-talet för hitta rötterna till denna genom otaliga decennier så framgångsrika svenska säkerhetsdoktrin.
Alliansfriheten innebär att Sverige kan stå fritt från utrikespolitiska bindningar. Vi kan därför med trovärdighet arbeta för fred och för att aktivt kunna sätta in resurser vid katastroftillfällen.
I det globala samarbetet är det av betydelse att det finns länder som kan hävda frihet från allt vad militära allianser innebär. Den svenska hållningen borde därför vara ett föredöme än att svamlas bort av historielösa och ansvarslösa borgerliga stridisar.
Grundtanken bakom vår säkerhetspolitiska doktrin formuleras sålunda:
”Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl” med fortsättningen: ”Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder”.