Förstatligad skola är inte lösningen
SKOLANS HUVUDMANNASKAP Vem som är huvudman för skolan är inte den viktigaste frågan för den som vill uppnå högre resultat i den svenska skolan. En enkät som Lärarförbundet och organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) nu tagit fram visar att lärarna bedömer att andra faktorer är viktigare för att skolan ska kunna uppfylla sitt kunskapsuppdrag.
Elevernas kunskapsutveckling avgörs inte främst av om den svenska skolan har ett kommunalt eller statligt huvudmannaskap.
Foto: Mikko Lehtimäki / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Utbildningsminister Jan Björklunds vurm för ökad central detaljstyrning har inte bidragit till att föra skoldebatten framåt utan har i det närmaste sett till att förstärka låsningarna.
Det är ytterst välgörande när Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén, i en debattartikel i Dagens Nyheter, tillsammans med SKL:s ordförande Anders Knape debatterar den svenska skolans förutsättningar att lyckas med sitt kunskapsuppdrag. Detta utspel kan ge utrymme för nya inspel och nya perspektiv i debatten, men framför allt bidra till att fokus hamnar på hur de enskilda lärarnas möjligheter att kunna göra ett bra jobb ska kunna öka, i stället för en fortsatt kvasidebatt kring skolans huvudmannaskap.
I artikeln påminner Sirén och Knape läsarna om hur situationen såg ut innan decentraliseringen av ansvaret för den svenska skolan genomfördes. De skriver: "De som i dag förespråkar att staten ska ta tillbaka huvudmannaskapet för skolan tycks ha glömt bort hur det var i skolan före kommunaliseringen för tjugo år sedan. Rektorerna satt fast i en byråkratisk tvångströja och ambitiösa kommuner var förhindrade att satsa pengar på undervisningens kvalitet."
Detta är minnen som försvunnit i glömskans förskönande dunkel. Det är nämligen lätt att nostalgiskt drömma sig tillbaka till en idealbild man målat upp i efterhand, där det negativa har en tendens att suddas ut.
När man i Lärarförbundets och SKL:s enkät fritt ställer frågan till drygt 800 lärare i den svenska skolan om vad som är de två viktigaste åtgärderna för att förbättra skolans resultat är det endast en procent av lärarna som lyfter fram ett återförstatligande av skolan.
I stället lyfter fyrtiosju procent fram att det är lärarens skicklighet och engagemang som avgör om eleverna kommer att lyckas. Trettiofyra procent lyfter fram mindre klasser alternativt fler lärare i grupperna som lösningen och trettiotre procent att skolledningen behöver ge lärarna möjlighet att utvecklas i sin profession och att skolan måste ha ett ökat fokus på elevens kunskapsutveckling. Inget av detta påverkas av själva huvudmannaskapet.
Vad den svenska skolan i dag behöver är arbetsro och långsiktiga lösningar, så att man får en möjlighet att fokusera på den pedagogiska utvecklingen. Parallellt med detta måste åtgärder vidtas som bidrar till att säkerställa den nationella likvärdigheten i svensk skola. Här är den förstärkta nationella kvalitetsuppföljningen via Skolinspektionen ett viktigt verktyg.
Det behövs mer än så. Staten måste ta större ansvar för att stödja den pedagogiska utvecklingen i den svenska skolan. Här behövs det tydligare insatser från statligt håll. Ett första steg är höjd kvalitet inom den svenska lärarutbildningen. Men det räcker inte. Ytterligare satsningar på fortbildning av redan verksamma lärare behövs också. Det lärarlyft som finns är bra, men måste både utvecklas och utökas. Det är viktigare än att staten blir huvudman för den svenska skolan igen.