LEDARE: Försök inte kapa Erlander

"Den nya teknik som håller på att bryta fram, datatekniken, förskräcker många. Men datatekniken kan bli en hjälp för oss där vi verkligen är specialister, nämligen till organiserandet av produktionsprocessen. Jag är övertygad om att just det lilla landet med framstående organisatoriska begåvningar kommer att ha större nytta av förändringar än de stora länderna med dess väldiga kvantiteter."
Det sade Tage Erlander en solig sensommardag 1980. Han sitter på altanen vid sitt hus i Bommersvik och låter sig intervjuas om framtiden. Ibland kastar han en blick på den spegelblanka sjön Yngern. Aina är ute i skogen och plockar blåbär med en väninna.

Sedan dess har det gått 29 år. Det var inget fel på Tage Erlanders framtidsoptimism. En optimism och framsynthet som kom att karakterisera hans långa och framgångsrika regeringsperiod.
Tage Erlander kom sent in i politiken, men när han engagerades kom samhällsutvecklingen och socialdemokratin att vara hans hjärteangelägenheter i 32 år. Först som politisk tjänsteman i regeringskansliet från 1937. Han arbetade nära Gustav Möllers och det var Möllers politiska idévärld och välfärdsmodell som kom att forma Erlanders samhällssyn.

Vid Per Albin Hanssons hastiga bortgång 1946 var det Erlander som överraskande utnämndes till socialdemokraternas nye partiledare och statsminister. Istället för att låta den äldre generationen med Möller och Wigforss ta över valde partiet föryngring.
Den gänglige värmlänningen och Lundaakademikern möttes genast av ett omfattande misstroende. Han ansågs både okunnig och politiskt oerfaren. Han hånades flitigt i borgerlig press och av den borgerliga oppositionen, men efterhand visade det sig att Tage Erlander inte bara var en skicklig partiledare och debattör utan också en politiker som såg de möjligheter och de medel som krävdes för att utveckla det svenska samhället.

Under Erlanders 23 år som statsminister byggdes vår välfärd. Det rådde konsensus i samhället. Samförstånd var ledstjärnan. I takt med att människors ekonomi förbättrades ökade kraven på samhället. På område efter område skedde stora landvinningar som kom alla till del.
Tage Erlanders mål var det starka samhället. Med detta menade han ett samhälle som kunde ge alla barn utbildning på lika villkor, en fungerande och rättvis sjukvård, bra bostäder åt alla, och ett utvecklat och fungerande socialförsäkringssystem.

Sedan Erlanders 1950-och 60-tal har Sverige förändrats. Då skapade tillväxten och den stora framtidsoptimismen i kombination med trygghetspolitiken. Den svenska modellen sågs som ett föredöme.

I dag upplevs kanske Erlanders tid som statsminister, 1946-1969, som avlägsen och hans idévärld som enbart anpassad till sin tid. Så är det självfallet inte. Hans pragmatism, hans framtidstro och hans övertygelse om alla människors lika värde förlorar aldrig i betydelse.
Det känns något krampaktigt när företrädare för alliansregeringen hänvisar till Tage Erlander för att hitta en riktigt socialdemokrat. Erlander var en sosse av sin tid, men han kan också vara en god förebild för dagens socialdemokrati.
Han skulle aldrig förlika sig med den ojämlika och orättvisa poltik som högeralliansen står för som bara ökar klyftorna i vårt samhälle. Han jobbade för ett folkhem, där alla skulle få plats, där ingen skulle hamna på efterkälken.

Ledare: Försök inte kapa Erlander