Kärleken är evig, den byter blott föremål, sade alltid min gamla farmor.
Men det är inte bara kärleken som dyker upp i olika variationer, utan även hatet.
En del folk är förbannade jämt, på allt och alla, vare sig det behövs eller inte. Några blir gramse mer sällan, ibland med goda skäl.
Alltid finns det något att reta upp sig på.
Förr var det långt hår, FNL-märke och popmusik som irriterade.
Folk sa: ”Och hur kan ni vara kommunister? Åk till Ryssland får ni se hur det är där!”
Sen kom bomberjacka och alltför kort hår som oroade. Nazism! Och nu är det huvudduk och hotet om sharialagar som hotar.
Och alltid dessa ryssar: ”Hur kan du försvara kapitalismen! Ryssarna vet hur rövarkapitalismen ser ut!”
Det finns också alltid någon grupp som är ”de andra”.
Några kliver upp på morgonen fast besluta att en gång för alla slå tillbaka kulturmarxisternas försök att förvandla Sverige till ett nytt Saudi-Arabien där sharialag och kusingifte blir obligatoriskt.
Andra lever sin bergfasta tillvaro baserat på att det nu är sista striden mot den nyliberala rasistiska Svennebananfascismen.
För några är klockan alltid fem i 12.
Det finns också alltid några som vill förbjuda opinionsyttringar. Just nu är det SD:s annonser som ska bekämpas. Ett tag var det annonser från H&M. Eller journalister på FiB/Kulturfront som skulle buras in.
En annan evighetsfråga är hur vi ska hålla smutsen borta
Här gäller två slags hållningar. En är lite försonlig och menar att den smutsige går att få ren. Den andra menar att det smutsiga är evigt förorenad.
Lorten kan tvättas bort.
Men den andra linjen, som säger att lorten sitter för evigt. verkar praktiseras allt mer i svensk debatt.
Den som någon gång skrivit något olämpligt på nätet får sedan äta upp detta i all evighet, trots pudlingar och ursäkter. De anses evigt besmutsade.
Har du någon gång skrivit ”neger” på Facebook är du således kokt för evigt.
Kanske har vi här något att lära av de kristna, trots allt. De har försökt få oss att förstå det där med ursäkt, om förlåtelse. Därför bör vi varje morgon be om ursäkt för alls skit vi kommer att göra under dagen. Och sedan, på kvällen, ber vi om ursäkt än en gång för allt vi ställt till med.
Och det är reciprokt. Den som själv ber om ursäkt måste vara beredd att förlåta. Annars funkar det inte.
Det är trots allt en rätt bra tanke.