Väderleksnyheterna säger att det ska bli regn, men jag vill inte det, så därför söker jag desperat efter tecken i skyn på att prognoserna är felaktiga. Kanske blir det eftermiddagskaffe i trädgården ändå!
Mycket tyder också på att torpet behöver målas. Söderut har solen jagat upp sprickor, norrut möglar det av fuktigheten. Men öst- och västväggarna ser bra ut. Kanske slipper vi måla ändå!
En artikel säger att cigarrer innehåller tusentals olika ämnen, varav många är farliga. Men jag rullar ju röken lite i munnen bara. Det kan väl inte vara så farligt ändå?
Således.
Vår förmåga att tolka inkommande information enligt våra önskningar är enorm. Det är ett sätt att överleva. Det som händer står ofta i samklang med våra förutfattade meningar.
Det fruktansvärda i Norge ger en påminnelse om detta. I spalterna klampar alla på i sina invanda hjulspår. Dådet utnyttjas för att rykta de egna fördomarna. Ge näring åt alla som vill få bekräftat att de alltid haft rätt.
Exempelvis kan vi läsa att massmördaren i Norge har samma åsikter som Sverigedemokraterna. Så visst har Jimmy skuld. Eller så är det avkristningens fel. Mördaren var hip-hopare en gång i tiden, och kan inte det ha spelat in?
På sin Facebooksida förkunnade mördaren sig vara konservativ och kristen.
Vilket många av förklarliga skäl tagit på allvar.
I debatten är förstås också den frånvarande pappan alltid lika närvarande.
Splittrade familjer spelar roll. Värderingsgrunden är urholkad. Internet gör att fragmentiseringen i samhället ökar - och stimulerar ett gränslöst hat. World of Warcraft trubbar av, liksom underhållningsvåldet från Hollywood; Nyheternas våldsskildringar har lyfts fram, liksom figurer som Pim Fortuyn lyfts fram som medskyldig, trots att han sedan länge är död (mördad av en galning som inte gillade hans kritik av islam).
Naturligtvis är just detta huvudstråken i fördomsförklaringarna - att det skedda är islamofobernas fel.
Att angripa kritikerna av islam som medskyldiga är lika absurt som åsikten att det är muslimsk invandring som delbär skulden.
Om det finns ett problem så är det väl snarare att all kritik mot islam anses fobisk. Men mycket av det som islam står för, liksom kristendomen eller andra föreställningar ur den abrahamitiska traditionen, borde ifrågasättas mer.
Genom överdriven känslighet på den punkten har ganska normala och hyfsade människor tilldelats etiketter som islamofobiska, medan de som ger sig på frireligiösa stollar, sekter som tror på kristi svärmor eller håller svavelosande predikningar om att allt är bögarnas fel, sluppit kritik.
Fast egentligen borde allt detta diskuteras lika öppet. Ett starkt troende utan tvivel, föreställningar som konstrueras för att vara oomkullrunkliga, politiskt korrekta tabun bör bekämpas. Genom diskussion.
Låt oss nu göra en ansträngning att våga säga vad vi tycker, samtidigt som vi lyssnar. Och försöka lösa samhällsproblem, så långt det går, genom ett öppet samtal.