För sent och för tandlöst
VÅLDSOFFENSIV. FN:s resolution 1860 uppmanar Israel till omedelbar vapenvila i Gaza och att man drar tillbaka sina trupper. Fjorton av säkerhetsrådets medlemmar röstade för resolutionen. Enbart USA avstod, men deklarerade att man i sak anslöt sig till kraven på Israel.
Allt fler civila dödas i Israels attacker för att isolera och helst utplåna Hamas militära del. Allt medan världssamfundet försöker hitta möjligheter till ett snabbt slut på krigshandlingarna, men det går trögt.
Foto: Khalil Hamra
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De israeliska offensiven mot Hamas på den fyra kilometer långa Gazaremsan har hittills dödat närmare 800 människor. Säkert fler när ni läser detta. Enligt Israel skulle attackerna koncentreras mot Hamas, men de flesta dödade har varit civila och inte minst barn.
Under de två veckor som Israels offensiv pågått har våldet eskalerat. Därmed fördjupas konflikten och tragedin i Mellanöstern. Både palestinska Hamas och Israel har ansvaret för vad som händer, men det tyngsta ansvaret ligger på Israel.
Det finns inga proportioner mellan det våld som Israel nu utövar och de raketangrepp som Hamas står för. Folkrättsligt har Israel rätt att försvara sig, men när mer än 800 palestinier dödats i den israeliska offensiven har hittills endast fyra israeler dödats av Hamas raketattacker.
Det var 1967 som Israel ockuperade Gaza. Steg för steg har man sedan isolerat den lilla landremsan. Ingen i Gaza kan röra sig fritt. Just nu går det inte att få in bränsle, mat, vatten eller mediciner. Det som händer nu kommer enbart att fördjupa konflikten och försvåra en fred. Det vet både Israel och Hamas. Allt medan hatet mellan folkgrupperna fördjupas.
Sjukhusen i Gaza är överfulla av dödade och skadade. Till vilket pris? Varför slår Israel till så hårt som man gör? Vad är den långsiktiga målsättningen? En fredsprocess bygger på jämlikhet och förtroende, men allt sådant grusas i takt med att allt fler palestinier dödas och desperationen växer i det tätbefolkade Gaza. Det som sker nu spelar bara extremisterna på båda sidor i händerna.
Både Israel, USA och EU har stämplat Hamas som en terroristorganisation, i realiteten är man en organisation som har fått ett allt mer ökat förtroende hos den palestinska befolkningen. Utifrån detta faktum går det inte att ignorera dem eller att med vapen tysta dem. De har ett folkligt stöd, men Israel, med stöd av USA, säger nej till förhandlingar. Utan samtal och förhandlingar finns ingen fred i sikte.
Stilleståndslinjen från 1949 utgör den folkrättsliga och politiska grunden för en verkningsfull fredsprocess. På den grunden måste alla inblandade parter stå om en verklig fred någonsin ska bli verklig. Det räcker inte bara med tomma ord, som när representanter för Israels regering välkomnar det fredsförslag som Egyptens president Hosni Mubarak och den franske presidenten Sarkozy presenterat. Viljan från Israel att avblåsa striderna tycks låg.
I ett första läge måste ett eldupphör tillskapas för att släppa fram humanitär hjälp. Israel har lovat att lägga ner stridshandlingarna under tre timmar varje dag för att så ska ske, men hittills har även detta varit falska förespeglingar. Förnödenheter kommer inte fram, inte mediciner. Ambulanser från Röda korset beskjuts.
I grunden ligger ansvaret för om Israels övervåld ska stoppas på USA:s förmåga att förmå Israel till reträtt, men är Barack Obama , som tillträder som president den 20 januari, mäktig ett sådant steg? Få tror det även om det finns förhoppningar om en ny mellanösternpolitik från den nya USA-administrationen. Om två veckor vet vi. Till dess lär dödandet fortsätta.