LEDARE: För mycket och för enkelt

I de två senaste opinionsmätningarna störtdyker Socialdemokraterna och slungar samtidigt Moderaterna mot oanade höjder. Rena katapulten. Eller gungbrädeeffekten. När den ena åker upp, åker den andra ner. För första gången sedan regeringsskiftet hösten 2006 leder den borgerliga alliansregeringen över oppositionen.
Att Moderaterna sticker iväg nio procent är inte helt självklart, med tanke på det läge Sverige befinner sig i. Varslen väller fram, arbetslösheten stiger snabbt samtidigt som utbudet av arbetskraft ökar när sjuka friskförklaras och ovanligt många står utan a-kassa och inga stimulanspaket finns i sikte.

Det starka stödet för regeringen, eller rättare sagt Moderaterna, tolkas som så att väljarna gillar att statsministern och finansministern håller hårt i pengarna. Och så är det väl. Regeringen har i alla fall inte gjort någonting konkret, bara läxat upp bankerna och Wallenbergarna. Smart och uppskattad retorik, men föga hjälp till varslade eller redan arbetslösa.
Moderaterna skulle i princip få regera ensamma om opinionssiffrorna gällde. Varken Centern eller Kristdemokraterna skulle få vara med. Partierna hamnar båda under riksdagsspärren.

För Socialdemokraterna är det fritt fall. Minus 8,6 procent. Partiledaren Mona Sahlin pekar på LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och kräver att hon avgår från försäkringsbolaget AMF:s styrelse. Att AMF-affären och den förre vd:ns svindlande pensionsavtal har farit illa fram med socialdemokratiska partiet och ett redan sargat fack, är ställt utom all tvivel.
Men även om utslaget i opinionsmätningarna är resultatet av en proteströrelse mot att topparna inom LO varit med om att släppa igenom fantasiersättningar till toppar i försäkringsbolagen, räcker det inte som förklaring till Socialdemokraternas dalande siffror. De var försvagade redan innan AMF-affären var känd.

Opinionsmätningar ska tas för vad de är, en signal om dagsformen. Det är som statsminister Fredrik Reinfeldt sagt vid alla tidigare mätningar då alliansen legat i underläge, den enda opinionsmätning som gäller är den på valdagen. Emellertid; skulle Socialdemokraternas siffror fortsätta att dala i kommande opinionsmätningar lär det inte dröja länge förrän krav höjs på Mona Sahlins avgång.
Wanja Lundby-Wedin åtlydde redan på söndagen kravet på att lämna AMF:s styrelse och därtill styrelseuppdraget i Folksam och Aftonbladet. Räcker det? Den som hamnar i en position som LO-ordföranden gjort, sitter i ett skruvstäd, men hon har ett överraskande starkt stöd inom LO. Av representanter för åtta distrikt var det endast en som krävde henes avgång; Jan Palmqvist, vice ordförande för LO-distriktet i Norrbotten.

Det är förståeligt, ur moralisk och ideologisk synpunkt, men ändå paradoxalt att just LO-ordföranden hamnat i stormens öga när det gäller bonusar och pensioner till toppchefer. En något mer sansad debatt vore inte ur vägen.
Om Wanja Lundby- Wedin tvingas bort från posten som LO:s ordförande, lär knappast någonting i sak förändras. Vad gäller ersättningar till direktörer och höga chefer. Nya kreativa lösningar uppfinns. Någon annan kommer att känna sig lurad.
Löntagarnas motdrag kan bara vara att ha en facklig och politisk organisation, villig och stark nog att hävda deras rätt till bra arbetsvillkor och till en rimlig del av det kapital som arbetas ihop.

Bildtext.
Wanja Lundby-Wedin lämnar styrelseuppdrag i AMF, Folksam och Aftonbaldet. Räcker det för att vända opinionen?

Ledare: För mycket och för enkelt