LEDARE: För lite och för sent

Konjunkturinstitutet vill se att regeringen lägger åtta miljarder extra till kommunerna och landstingen under innevarande år och 50 miljarder 2010. Nu kommer regeringen med ett paket på 17 miljarder för 2010 och två år framåt. För sent och för lite, säger man i kommunerna.
Samtidigt som man är glad för den skärv man får.
Finansminister Anders Borg håller hårt i plånboken. Helt riktigt av en finansminister. Oreda i ekonomin är inget som någon vill uppleva vare sig i regeringen eller i den rödgröna oppositionen. Men glöm inte bort att det är kommuner och landsting som står för största delen av vår välfärdspolitik.

Varje extra krona satsad på kommunerna får oerhört effektiv träff på den svenska ekonomin till skillnad från skattesänkningar. Pengar till kommunerna leder inte till stora importökningar eller till passivt sparande utan räddar direkt jobben och servicen samt skapar inhemsk efterfrågan.
Till och med det moderatledda SK har insett lägets allvar och krävt statliga kommunsatsningar. Nu blev det inte vad många hoppats på, men ändå ett stöd för att kunna gå vidare. Spara och gneta, men bibehålla den service som redan finns. Framtiden får utvisa om regeringens program håller.

Fortsätter de varsel om uppsägningar som redan kommit i många kommuner och landsting blir det en flopp och fördel Mona Sahlin och den rödgröna alliansen inför valet 2010. Det handlar om jobben. Punkt slut.
Framtidsproblemen känner vi. De äldre blir allt fler medan människor i produktiv ålder minskar och därmed skatteintäkterna. Många av landets kommuner har under flera år klarat tunga sparbeting utan att ha lyckats säkra förutsättningarna för en långsiktig trygg ekonomisk utveckling. Marginalerna är ibland ytterst små från en hygglig ekonomi till obalans och därmed försämringar inom skola, vård och omsorg.

Det tudelade Sverige är en bister verklighet i de många kommuner som drabbats av befolkningsminskning. När skattebasen minskar blir förutsättningarna att upprätthålla en bra samhällsservice också sämre.
Snabbt ökar så skillnaderna mellan in-och utflyttningskommunernas förutsättningar att ge sina invånare ett bra liv. Skolan läggs ner, bussen slutar gå och tågen stannar inte längre.
Problemet är att Sverige är ett geografiskt stort och glest befolkat land. Drygt nio miljoner invånare på nära 450 000 kvadratkilometer.
Att råda bot på alla obalanser är inget som klaras i en handvändning.
I den finanskris som vi nu befinner oss ökar den ojämlikhet som redan finns.

Ska Sverige i en framtid kunna få en varaktigt hög tillväxt gäller det att hela vårt land är attraktivt för människor att arbeta, bo och studera i. Skapas dessa förutsättningar kan den sneda överhettningen i tillväxtregionerna motverkas, men högeralliansen har ingen tydlig regionalpolitik. Det handlar mer om en låt-gå-politik, där den som har de bästa resurserna också får de bästa förutsättningarna medan andra kommuner hamna på efterkälken.
Ytterligare resurser måste styras till de svagaste kommunerna. Nu får alla dela lika; rika som fattiga. I grunden måste alla människor, oavsett var i landet de bor, ha samma rätt till en bra skola, vård och omsorg och på lika villkor.

Ledare: För lite och för sent