För låga löner och för höga lån
KRIS. Svenskt Näringsliv jämrade sig över för stora löneökningar i avtalsrörelsen 2007. Istället blev det sämsta löneutfallet sedan 1995. Och där, plus alla andra snåla löneår, finns orsaken till finanskrisen, hävdar finansmannen Robert Weil och kritiserar än en gång den sneda fördelningen av kapitalet.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skillnaden mellan rik och fattig, storstad och glesbygd har ökat i många år. Under den borgerliga alliansregeringen, anförd av moderater, har utvecklingen galopperat. Något som i februari förra året gjorde att Robert Weil åter kände sig manad att sticka ut hakan. Denna gång på Dagens Nyheters kultursida.
Företagaren, finansmannen och kulturmecenaten Weil konstaterade då att 1990-talets jättefest, till hans förvåning fortsatt och nu exploderat i rena champagnegaloppen.
"Vi har fått skattelättnader som vi inte vågat drömma om för tio år sedan", skriver han. "Ingen gåvoskatt, ingen arvsskatt, ingen förmögenhetsskatt." Och på detta kraftigt sänkt fastighetsskatt och högsta utdelningen i jobbskatteavdraget.
Om denne ovanlige kapitalist och hans utspel har PT:s ledarsida skrivit tidigare. Det tål att upprepas och han har mer att komma med, senast i radions Ekonomiekot (6/1) där han uttalar sig om finanskrisen och dess orsaker.
Vi har fått lära oss att en ohejdad girighet skapat finanskrisen. Den förklaringen håller i och för sig fortfarande, men Robert Weil vänder på myntet och tillför en alldeles ny ingrediens; nämligen att finanskrisen beror på att lönerna inte har hängt med och vuxit i takt med tillväxten. Några har skott sig ohejdat, medan löntagarna fått låna till sin konsumtion.
När finanskrisen släpptes loss, en av dessa historiens svarta måndagar, var det som om all världens makthavare, ekonomiska som politiska, utsatts för ett bakhåll. Ingen sade sig ha en aaaaning om den lurande katastrofen. Det var naturligtvis inte sant.
Robert Weil säger att han förutsåg den redan för tio år sedan. Han kan knappast ha varit den ende. Det var då han skrev sitt inlägg på DN Debatt och uppmanade kapitalisterna att förena sig i ett tack till löntagarna för allt de avstått för att de besuttna skulle få ännu mer. Ett inlägg ägnat att skapa opinion för en annan fördelning av vinsterna från det som produceras. Någonting hade gått alldeles fel och skulle ta en ände med förskräckelse.
Ingenting hände då, för tio år sedan, och ingenting hände efter Weils andra inlägg i februari 2008. Inte heller denna gång kan några reaktioner av betydelse förväntas. Ett fack, satt under press av en hisnande lågkonjunktur och en svallvåg av varsel, hot om företagsflytt till de riktiga låglöneländerna, krav på kortare uppsägningstider och diverse andra uppluckringar av anställningsskyddet, lär inte känna stöd för krav om rejäla lönelyft. Löntagarna har nöjt sig med högst rimliga lönekrav och så kommer det ganska säkert att förbli. Återstår för ägare och ledning att visa återhållsamhet och prioritera investeringar i företagens utveckling och långsiktiga överlevnad. Hoppet står till att de som sitter på kapitalet lyssnar och tar till sig när Robert Weil konstaterar
"Pengar ger makt och med makt följer alltid ansvar. Det är politiskt sett ohållbart om eliten lever i välmåga, medan samhället i övrigt drabbas av djupa problem och många av de institutioner som ska upprätthålla samhället förfaller."
Han är ju ändå en av dem.
Fotnot: Finansmannen Robert Weil är ordförande i investmentbolaget Proventus som han grundade 1980 och fortfarande driver. Han var en av dem som tjänade på IT-kraschen 2001, genom att placera stora summor i negativa positioner på New York-börsen. En förmögenhet han bland annat använder till att stötta konst och kultur. I januari 2008 tilldelades han H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i högblått band.