För många av oss är en rättvis fördelning av våra resurser i grunden vad god tillväxt innebär. Med tillväxt, och en större kaka att fördela, skapas utrymme för reformer och för den välfärd som en majoritet av svenska folket i alla mätningar vill slå vakt.
Samtidigt tycks det vara ett förhållande som den borgerliga högeralliansen tappat bort i sin iver att tro sig att åter och i en nära framtid kunna erövra regeringsmakten.
På vägen mot större rättvisa, och en välfärd som delas av alla oavsett plånbokens storlek, möts vi av hinder. Nu är hinder är till för att övervinnas. Samtidigt måste alla utmaningar mötas med största allvar.
Vårt samhälle är ingalunda färdigbyggt och brister kommer alltid att finnas. Landet måste byggas åter och åter.
Vi behöver en bra sjukvård som är tillgänglig för alla. Vi behöver en skola som vi kan lita på, och som ger våra barn och ungdomar en bra start i livet. Vi måste ha en äldreomsorg, där våra gamla känner trygghet.
Trygga människor skapar i sig hållbar tillväxt. Låter detta högtidligt, men vi kommer alla ner på jorden igen när vi ser de problem, som den höga arbetslösheten eller de höga sjuktalen innebär för så allt fler. Båda utgör en hämsko för tillväxt och därmed i sin förlängning för möjligheterna skapa de nya jobb och den välfärd som vi alla tillsammans trots allt eftersträvar.
Bara detta med jobben. Alltför många i Sverige är arbetslösa eller befinner sig i så kallade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala öppna arbetslösheten är trots åtgärder fortfarande alltför hög. Just nu sju procent. Samtidigt vet vi att det saknas människor i både vård och omsorg.
På många alltför många offentliga arbetsplatser saknas personal. De höga sjuktal som det bekymras så mycket över har sin förklaring i de på anställda alltför slimmade arbetsplatserna. Människor hinner inte hur mycket som helst.
Statistik är en sak. Det är ett rabblande av siffror, men den som har en arbetslös i sin närhet vet att verklighetens jobblöshet gör ont.
Det gör ont att äta sin frukost utan att sedan kunna gå till ett arbete, det gör ont att leva på en a-kassa som knappt räcker till vardagens utgifter.
Målet måste vara att fortsatt pressa ner den öppna arbetslösheten till fyra procent, men inte bara det. Det slutliga målet måste vara full sysselsättning.Trots åtgärder dröjer jobben.
För dem som är utan jobb ökar därför misstroendet. Något som högeralliansen i opposition finte varit sena att utnyttja. Samtidigt finns ekonomiskt utrymme för att ge både generella och riktade stöd till de grupper i samhället som har störst behov.
Valet mellan å ena sidan sänkta skatter och minskade offentliga åtaganden och behovsprövade bidrag och å andra sidan en rättvis skattefinansierad gemensam sektor och ett socialförsäkringssystem av generell karaktär som ger alla en grundtrygghet genom livets växlingar borde inte vara svårt.
Otryggheten får inte fortsätta att växa.
kenneth.jonsgarden@telia.com