Ledare: FN vill stänga USA-läger

KRAV. Det har gått hela fyra år sedan USA upprättade sitt fångläger på Guantánamobasen i Kuba. Till att börja med fanns nära 700 fångar från 42 länder fängslade på den amerikanska militärbasen. Bland fångarna fanns också svensken Mehdi-Muhammed Ghezali från Örebro, som i dag befinner sig i frihet.

Piteå2006-02-18 00:00
Kenneth Jonsgården
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efter påtryckningar har ett stort antal fångar släppts. Ofta på grund av humanitära skäl, eller genom att hemnationerna på diplomatisk väg krävt en frigivning. I dag uppskattas antalet fångar till omkring 490. Då handlar det om människor som i princip är helt rättslösa och helt beroende av den amerikanska armens godtycke.<br /><br />Exempel på hur lättvindigt den amerikanska armen ser på säkerheten för människor som fängslats misstänka för terrorism har vi sett från Abu Ghraib-fängelset i Bagdad, där tortyr och våld mot fångar sattes i system. Senast under denna vecka har vi tagit del av ytterst otäcka bilder från den regim som fanns på detta ökända fängelse innan avslöjandena kom.<br /><br /><br /><br />Vad gäller Guantánamo har FN nu sagt ifrån. FN kräver att fånglägret stängs och får i detta krav även stöd av EU. Annars har det länge varit pinsamt hur EU hukat för USA vad gäller den mänskliga förnedring som satts i system på Kuba-basen. Det är på tiden att alla demokratier med större skärpa än tidigare säger ifrån. Människor får inte behandlas som ickevarelser.<br /><br />Det är nämligen USA som ensamt bestämmer vem som är skyldig, och vilka som tillhör den internationella terrorismen. Någon appell mot detta förfarande finns inte. Rättslösheten är total. Möjligheten att överklaga helt utesluten. De som drabbats av detta godtycke måste förlita sig på att till exempel FN ingriper eller säger ifrån.<br /><br /><br /><br />Reaktionen från Bush-administrationen på FN-rapporten och FN:s krav på att stänga Guantánamobasen är i sin arrogans ytterligare ett tecken på att det demokratiska rättssamhället sitter trångt i kampen mot terrorismen. Då tycks alla medel vara tillåtna. Medel som kan drabba både skyldiga som oskyldiga. FN-rapporten kallas för en skamfläck. Den enda skamfläck som finns i detta sammanhang är fånglägret på Kuba.<br /><br />Det rättsliga och mänskliga självsvåld som ligger till grund för Bush-administrationens handlande har fått allvarliga konsekvenser. Världens enda supermakt har sänt signaler om att mänskliga rättigheter och rättssäkerhet kan anpassas efter den starkes vilja. Något som med tillfredsställelse noterats av stater, där dessa rättigheter redan åsidosätts. Under täckmantel av terroristjakt kan politiska motståndare oskadliggöras eller fängslas. En alltigenom en obehaglig utveckling.<br /><br /><br /><br />I skuggan av de fruktansvärda händelserna den 11 september 2001 har supermakten USA valt att ställa sig över internationell rätt. I ett sådant läge är det rätt av FN att reagera. Hur illa vi än tycker om terrorism, så åsidosätter USA på ett mycket obehagligt sätt grundläggande mänskliga rättigheter. <br /><br />Självfallet ska all terrorism, var den än dyker upp, bekämpas och motarbetas, men det måste ske på rättssamhällets grunder. Inte med rättsligt godtycke.<br /><br />Hittills har ingen av fångarna på Guantánamobasen fått sin rättegång. Det rättsliga processer som förbereds ska ledas av amerikansk militär, som både ska utgöra jury och domare och dessutom ha inflytande över hur försvaret läggs upp. Att tala om rättvisa rättegångar är utifrån detta förhållande absurt.<br /><br /><br /><br />Om västvärldens demokratier börjar rucka på sina fri- och rättighetskataloger hamnar världssamfundet snart i en ohållbar situation. Rättssamhället som vi känner det sätts ur spel om människor kan spärras in utan möjlighet att hävda sina rättigheter inför en domstol. Ingen sann demokrat kan acceptera ett sådant samhälle. Utifrån detta perspektiv är FN:s krav mer än välmotiverat.<br /><br />