Jag uppskattar mycket turistattraktioner som bjuder på häftiga upplevelser och som sen avrundas med lite shopping. I slutet på varje turistloop bör det finnas en penningavruskningsmaskin. Folk vill ha med sig ett minne från sin sightseeing. Det behöver inte vara en kylskåpsmagnet på den nyss besökta domkyrkan, utan kan lika gärna vara en vanlig basebollkeps med multinationell logga på.
Det är inte bara jag som tycker så. Utan det finns också statistik som säger att möjligheten till shopping är en stark drivkraft för turism – eller det som vi kallar för ”besöksnäring”. Alltså ”besök” som ger ”näring”.
Här i Uppsala har vi några häftiga turistupplevelser i form av stora gravkullar från vikingatiden. Men dessa är kraftigt nedtonade, idiotiska påbud förbjuder folk att bestiga gravarna (gräset kan bli skadad) och det står inga utklädda vikingar med hornförsedda hjälmar och säljer mjöd till turisterna. Det är liksom inte tillräckligt fiiint.
Visst finns det en gräns för hur mycket påträngande försäljande vi tål. När jag besökte Kuba i påskas förvånade det mig en smula att detta påstått kommunistiska land hade de mest aktiva entreprenörerna jag träffat på någonsin. Visst, försäljarna i Port Said eller tiggarpojkarna i Djibouti var rätt påflugna också, men där gavs en andningspaus mellan framstötarna. Så knappast i Havanna. Där var det en ständig försäljningskampanj riktad mot turister. Stundtals med skojeri som grund, stundtals skamlös till sin natur.
Det är förstås svårt för ett land där omvärlden (USA främst) och den egna regimen tävlat med vem som kunnat jävlas med folk att uppträda anständigt. Vi människor försöker överleva och uppfinner metoder för detta som ibland är långsiktigt problematiska.
Grunden för en marknadsekonomi är ju att vi har stor tillit till sådant som muntliga överenskommelser, valutans beständighet och äganderättens tydliga utformning. Om dessa gränser börjar flyta blir marknaden mer en djungel än ett välordnat torg. Det är också därför som Kuba börjat avreglera och tillåta privata initiativ. Istället för att ha en rövarekonomi vid sidan om den otympliga statligt reglerade ordningen så försöker politikerna länka in folks närighet i ordnade former. Det är detta som vi kallar för ”nyliberalism”. På Kuba har en massa små restauranger och småaffärer öppnat och en spirande ”hål i väggen”-ekonomi börjat frodas. Folk för bedriva handel mer lagligt och det är tillåtet att öppet försöka göra vinst på sin uppfinningsrikedom.
Men fortfarande har ironiska Kubaner en poäng när de om Havanna säger: Här bor en miljon invånare och en miljon poliser….men alla sådana polisdominerade system skapar frizoner för dem som tangerar gränsen för vad som är tillåtet. Även de mest despotiska ordningar brukar tvingas öppna säkerhetsventiler för att folk inte ska kvävas helt. Dubbelmoralen är en nödvändighet i alla toppstyrda system. Möjligtvis med undantag för Nord-Korea så finns ingen diktatur som inte har sådana avvikelser.
Det är nämligen så, att vi människor envist försöker hitta lufthål där vi kan utnyttja vår uppfinningsrikedom för att göra oss en extra skärv. Vi borde därför spana mer aktivt efter hur vi kan konstruera fler penningavruskningsmaskiner . Men etablera dem med viss värdighet.