Fler hamnar på efterkälke
ekonomi Så här i helgtider finns det all anledning att begrunda förändringar av samhället som den borgerliga regeringen genomfört. Sjuka, arbetslösa och ensamstående med barn är de som förlorat mest under alliansregeringens regeringsperiod sedan 2006.
De senaste åren har många fått det bättre. Inte minst de som redan har det bra. Den övre medelklassen. Däremot finns det grupper som blivit svagare, som ensamföräldrar, som till 90 procent består av kvinnor. (Arkivbild)
Foto: Hans G Pettersson
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I alliansregeringens Sverige är det alltför många som ställs vid sidan. Utanförskapet ökar. Det tvåtredjedelssamhälle som det talades så mycket för, för 10-15 år sedan, är idag en vardagsverklighet för allt fler.
Ett samhälle med ett snabbt förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar i utanförskap. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos den borgerliga alliansregeringen.
Den övre medelklassen i vårt samhälle har fått det allt bättre de senaste åren. Många av oss har kunnat dra nytta av en god reallöneutveckling, låg inflation och plockat frukterna av en samhällsekonomi som i stort gått bra, förutom glappet i och med finanskrisen, men nu är det uppåt igen.
En grupp som fått det sämre, och inte hängt med, är de ensamstående barnfamiljerna, som till 90 procent utgörs av kvinnor. Förutom att de ofta har svårt att få ett fast jobb är det den grupp i samhället som drabbats hårdast av de försämringar som skett i transfereringssystemen under den borgerliga regeringens fyra år vid makten.
All tillgänglig statistik visar att det är de ensamma föräldrarna som haft den sämsta inkomstutvecklingen bland samtliga hushållstyper under de senaste fyra åren. Medan andra fått en förbättrad köpkraft har köpkraften för många ensamstående däremot minskat.
Till detta kommer att samhällets regler ibland får motsatt verkan för dem som mest behöver stöd. I dag är det till exempel så att ju mer du tjänar desto mindre får du i bostadsbidrag. Därför kan bidraget bli en fattigdomsfälla. En marginellt ökad inkomst kan det leda till att du får mindre i hushållskassan, eftersom bidraget blir lägre. Något som är problemet med alla inkomstprövade bidrag. Dessa måste istället ersättas av generella bidrag. För det är i grunden bara den generella välfärden som kan leda fram mot ett rättvisare Sverige.
Viktigt är också att det satsas på ytterligare barnbidragshöjningar. Och då får dessa inte innebära att ensamstående med barn, som är beroende av socialbidrag, inte får del av höjningen. Något som kan ske idag beroende på vissa kommuners välvilja eller inte. Får du mer bidragspengar dras det ned i försörjningsstödet motsvarande storlek.
En helt absurd ordning. Det man får tas bort med den andra handen.
Inte minst väsentligt är dessutom att ensamstående med barn får samma möjligheter till en yrkesutbildning och ett arbete som alla andra.
I dag är det tufft att stå till arbetsmarknadens förfogande när man har fullt upp med att klara livets nödtorft.
För vilka har under högeralliansens regeringstid fått mer i plånboken?
Inte den ensamstående mamman, inte den arbetslöse eller långtidssjuke, inte den lågavlönade i vård och omsorg, inte pensionären.
I ett rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte behöva uppleva sig som försummade och bortglömda. Det delade Sverige har på några år blivit en realitet, men om viljan finns kan vi arbeta bort de mest uppenbara orättvisorna, men då krävs ett regeringsskifte.
Annars fortsätter tudelningen, där allt fler kommer att hamna i utanförskap.