Fler fattiga barn och värre blir det
FATTIGARE. Barnfattigdomen ökar i Sverige och kommer att tillta på grund av regeringen Reinfeldts ingrepp i trygghetssystemen. Vissa barnfamiljer kommer inte ens att ha pengar till de allra nödvändigaste. Det är bara att stämma in i Rädda Barnens krav: Utred och åtgärda!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Norrbotten är det Haparanda som lider av den högsta barnfattigdomen. Älvsbyn är en annan kommun som sticker ut. Här har barnfattigdomen ökat långt mer än i någon annan av länets kommuner och placerar kommunen i bottenskiktet. Barnfattigdomen har ökat även i Piteå, men är fortfarande den absolut lägsta i länet. Piteå rankas som 18:e bästa kommun i riket, skyhögt över länets övriga kommuner.
Med fattiga barn menas dem som lever i familj med socialbidrag eller låg inkomst, under 14 000 kronor i månaden. Mest utbredd är fattigdomen bland barn som lever i familj med utländsk bakgrund och de som växer upp med ensamstående förälder. Nästan alltid mamman. Jämfört med barnen i Afrika har barnen i Sverige det bra, även de fattiga. Men den jämförelsen är omöjlig. Det är ungefär lika relevant som att tvinga spyfärdiga svenska skolbarn att äta upp maten, därför att barnen i Afrika svälter.
Barnen i Sverige behöver inte svälta, förhoppningsvis, och inte heller plågas av bristsjukdomar. Men bristen på pengar slår ändå väldigt hårt. Just därför att de allra flesta barnen har det rätt bra och lever i familjer med hygglig ekonomi, blir de fattiga barnens situation särskilt utsatt. Att familjen har det knapert gör att barnen inte kan delta i utflykter som ordnas i skolan och på dagis, inte gå i musikskola, inte vara med i idrottsföreningar, inte gå simskola, inte gå ut med kompisar, får gå i ärvda och avlagda kläder, aldrig resa bort på semester. De utestängs från allt som är självklart för de andra barnen.
I Rädda Barnens rapport berättas om skammen och hur barnen skyddar sina föräldrar. Om pojken som skriver uppsatser om påhittade semestrar när klassen fått i uppgift att berätta om vad de gjort på lovet. Att växa upp i fattigdom, när nästan alla andra har det bra, innebär så mycket sorg, så mycket skam, så mycket som förstör barnets möjlighet att utvecklas till en stark och frimodig människa. Barndomen präglar oss för livet. Och som Rädda Barnens generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzka och Tapio Salonen, professor i socialt arbete skriver på DN Debatt: Social utestängning i barndomen är en kungsväg till utanförskap längre fram i livet.
I socialdemokraternas valmanifest fanns en miljard kronor till de fattigaste barnen. Äntligen skulle det bli deras tur. Den kom aldrig. Istället kom nedskärningar. Sänkt och fördyrad a-kassa, sänkt sjukersättning, sänkt ersättning för vård av sjukt barn. SEB:s familjeekonom Gunilla Nyström har på Rädda Barnens uppdrag studerat hur den borgerliga regeringens förändringar av trygghetssystemen påverkar barnen i de mest utsatta familjerna. Barnen med ensamma mammor som var arbetslösa, långtidssjuka eller hade socialbidrag kom inte ens upp i skälig levnadsnivå. Det finns inte pengar ens till de allra nödvändigaste. Även familjer där mamman arbetade deltid eller heltid hade ytterst svårt att få ekonomin att gå ihop.
Sverige bryter därmed mot FN:s barnkonvention som säger att alla barn har rätt till skälig levnadsstandard och att staten ska sträva efter att förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter "till det yttersta av sina resurser". Rädda Barnen uppmanar regeringen Reinfeldt att agera. Utred och åtgärda konsekvenserna av finanspolitiken ur barnens perspektiv. Gör det och gör det snabbt. Under tiden måste det falla på kommunerna att gå in och lappa över bristerna. Barnen har inte valt. De har inget val. Ansvaret ligger hos de vuxna och hos de politiker som fått folkets förtroende att styra stat och kommun.