Fight om förtroendet

Finansministerposten Anders Borg är regeringens starkaste kort. Respekterad och med höga förtroendesiffror. Det märks till och med på Socialdemokraternas finansministerkandidat, Magdalena Andersson, som alltid är försiktig i kritiken av Borg, medveten som hon är om dessa höga förtroendesiffror. Så var det också när hon gästade lördagsintervjun i helgen. Och visst, Borg är en skicklig motståndare. Slagkraftig i talarstolen. Men ser man till vad han verkligen har gjort, så är bilden inte så positiv. Hans finansministergärning imponerar inte.

... Anders Borg i kampen om finansministerposten.

... Anders Borg i kampen om finansministerposten.

Foto: Bertil Enevåg Ericson / SCANPIX

Piteå2012-12-10 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Anders Borg har i sex års tid fört en procyklisk ekonomisk politik som bidragit till den höga arbetslösheten. TCO:s chefsekonom, Göran Zettergren, har beskrivit Borgs politik som att bromsa i uppförsbackarna och gasa i nedförsbackarna. När Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 började Borg omedelbart sänka skatterna. Detta skedde utan någon som helst tanke på att han därmed spädde på den redan heta högkonjunkturen. Ideologin styrde. Alltså gasade han rakt in i väggen och den internationella finansiella härdsmältan. Då tyckte Borg plötsligt att det var läge att spela ansvarstagande. Djupaste krisen sedan 1930-talet - och
finansministern drar i handbromsen och gör finanspolitiken mindre expansiv. I uppförsbacken. När så Sverige masat sig upp på krönet och började få fart på hjulen, då var det dags att gasa igen. Finanspolitiken blev mer expansiv. Och nu, 2012, står vi återigen inför en uppförsbacke. Varselvåg, nedjusterade tillväxtprognoser och i fredags kom chocksiffror från industrin. Följaktligen blir det inga nya stimulanser, meddelar Anders Borg.

Men problemet med Anders Borg är större än hans avsaknad av tajming. Själva det systemskifte som regeringen har genomfört, gör Sverige sämre rustat att möta lågkonjunkturer. Detta beror på att skattesänkningarna finansieras genom neddragningar i socialförsäkringarna. Särskilt allvarlig är nedmonteringen av a-kassan. För de allra flesta är den inte en inkomstförsäkring längre. Dessutom har den gjorts dyrare och avgifterna har differentierats på ett sätt som gör att låginkomsttagare i praktiken betalar högre avgift än höginkomsttagare. Detta gav upphov till massflykt från a-kassan. Lagom till den stora kraschen hösten 2008 hade en halv miljon lämnat. Vanligen diskuteras detta utifrån enskildas situation. Det är viktigt, men vi får inte glömma att arbetslöshetsförsäkringen också är en av de centrala mekanismerna som kan stabilisera konjunkturerna. Den som förlorar jobbet, förlorar inte hela sin inkomst. Därmed stabiliseras efterfrågan vid en konjunkturavmattning. Regeringens nedmontering av a-kassan har försvagat denna mekanism. Borg kan därför inte, såsom han brukar göra, skylla allt på den internationella finanskrisen. Hans politik har gjort Sverige mer sårbart för den typen av kriser.

Anders Borg har därför ansvaret för den höga arbetslösheten. 356 000 människor är arbetslösa. Vad säger Anders Borg? Ingenting som vi inte har hört förut. Fler skattesänkningar och fortsatta tumskruvar på de arbetslösa. Tänk på det ett slag! Han har drivit skattesänkningar vid varje tillfälle de senaste sex åren. Det är svaret på alla frågor, oavsett konjunkturläge. Borgs ekonomiska filosofi kan sammanfattas med att hungriga arbetslösa söker fler jobb än mätta och blir skatten lägre så vill vi jobba mer. Hela hans ekonomiska politik bygger på dessa enfaldiga idéer.

Men Sveriges problem är inte att arbetslösa inte söker jobb, utan att det finns för få jobb att söka.

Det är skälet till att regeringens så kallade jobbpolitik inte har fått de effekter som utlovats. Jobbskatteavdraget har inte skapat några jobb.

Sänkningen av bolagsskatten då? Återstår att se, men det finns inte några samband mellan bolagsskattens nivå och investeringskvot när länder jämförs, varför vi kan vänta oss högre vinster, men knappast fler jobb. Och vad hände med restaurangjobben efter sänkningen av krogmomsen? 3 500 nya jobb utlovades. Men enligt senaste statistiken från SCB, så föll sysselsättningen i hotell- och restaurangsektorn mellan tredje kvartalet förra året och tredje kvartalet i år.

När nu idéerna uppenbarligen tagit slut, har regeringen gått över till plakatpolitik som har marginella effekter på sysselsättningen. Som fallet är med rut-avdraget. Det ska nu också täcka både drinkblandning och läxhjälp. Så nu kan välbeställda föräldrar sörpla drinkar och dela notan för privatbartendern med skattebetalarna, samtidigt som deras barn får läxhjälp av privatlärare som subventioneras med 220 kronor i timmen. Betalar gör vanligt folk, vars barn får nöja sig med normal skolundervisning som kostar skattebetalarna 60 kronor i timmen. Detta kommer inte att få någon effekt på arbetslösheten.

Det är bara oanständigt.

Lägg samman en fullständig avsaknad av tajming, med idélöshet, torftigt ekonomiskt tänkande, en jobbpolitik som bara är prat och en oanständig fördelningspolitik - och vi har Anders Borg i ett nötskal.

Det är hög tid att syna hans gärning och ge honom och regeringen den kritik som de förtjänar.

Läs mer om