Feminister och företagare

Piteå2009-05-28 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har tidigare ställt mig skeptisk till näringsminister Maud Olofssons och regeringens satsning på kvinnor som företagare. För det första tror jag inte på företagande som frälsning för enskilda individer - med de dåliga villkor som småföretagare ofta har. Ofta sämre än de så kallade låglönegrupperna men möjligen under mer frihetliga former. För det andra är jag kritisk till den stora omvandlingen av den offentliga sektorn som det innebär när allt ska ut på entreprenad. Frågan är om själva arbetsuppgifterna per automatik kommer att uppvärderas. Frågan är också om könssegregationen på arbetsmarknaden luckras upp, eller om den förflyttas till småföretagarnivå.
Tendensen finns redan att kvinnor har vissa sorters företag och män andra sorters. Jag får också en känsla av att kvinnor betraktas som någon slags pusselbit som kan stoppas in på arbetsmarknaden varhelst den behövs. Nu behövs företagande - och vips finns ett utrymme för kvinnor.

I förra veckan föreläste jag på konferensen Förebilder & föreställningar, arrangerad av Tillväxtverket som driver regeringens program Främja kvinnors företagande. Konferensen fick mig att mjukna något. Mest beror det på att en feministisk hållning kunde skönjas bland konferensdeltagarna. På mina föreläsningar kom exempelvis frågan om hur man hittar genusmedvetna reklambyråer upp. Det är också uppenbart att dessa medvetna kvinnor har förmåga att omdefiniera företagande från en manligt kodad verksamhet till något större och mer.
Programmet Främja kvinnors företagande har feministiska inslag i sitt upplägg. Det handlar om medvetandegörande, stärkande, synliggörande och agerande - som i feministiska basgrupper ungefär. I motsats till vad jag trodde förvaltas delvis tidigare socialdemokratiska regeringars tankegods och politik när det gäller genus i hög grad av kvinnor som driver företag.

Mot bakgrund av satsningen är det märkligt att regeringen inte inför kvotering i börsbolagens styrelser. Det skulle vara en verklig signal om att man nu räknar med kvinnor som en maktfaktor på näringslivets alla nivåer. Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har öppnat för kvotering eftersom företagen inte på långt när nått målet om fler kvinnor i styrelserna.
Våra mest namnkunniga och framgångsrika styrelseproffs är helt enkelt usla på jämställdhet. De säger sig vilja så mycket - men förmår så lite. Hur kompetent är det? Så kom igen nu, Sabuni! Den milda taktik som nu förs med dialog som främsta verktyg fungerar uppenbarligen inte.

Kvinna efter kvinna i näringslivet berättar i medierna att de börjar luta åt kvotering. Den 25 maj i Svenska Dagbladet Näringsliv sa dock Pia Anderberg, vd i Novare Act, ägt av Wallenbergs Investor, att hon ännu inte är där. Anderberg menar att man gör kvinnorna en björntjänst om företagen tvingas kvotera in kvinnor enbart för att de är kvinnor och inte har den kompetens som krävs.

Jag funderar också över hur begreppet kompetens används i sammanhanget. Det har antagit mystiska drag, som något svåråtkomligt och otydligt. I alla fall är k-snacket effektivt som utestängningsmekanism - enligt SvD visade en undersökning förra året att nio av tio kvinnor i näringslivet anser att inte deras duglighet tas tillvara fullt ut.
Läs mer om