Feminist, javisst - men socialist?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Aktiefonder och EU-medlemskap fanns inte i vår föreställningsvärld. Inte LO-medlemmar som spelar golf eller röstar på moderaterna heller. Och när det klagas över att det blivit så "ute" att kalla sig feminist kan detta väl med ännu större rätt sägas om socialismen. Mona Sahlin är tveklöst feminist men kallar hon sig också socialist? Gör Wanja Lundby-Wedin det? I rättvisans namn har det ju också blivit mycket svårare att säga vad socialism är. Vara emot kapitalism, utsugning och högerpolitik är enkelt. Men vad ska socialister egentligen vara FÖR, i en tid då vi sett att varken planstyrning eller förstatliganden blev några större succeer? Frågan ställs utan större hopp om svar. Ekonomisk demokrati och löntagarfonder har ju blivit icke-ord även inom arbetarrörelsen.
Apropå något helt annat så finns det åtminstone en aspekt på den så kallade Ansvarskommittens förslag som ingen har berört än. Om antalet län radikalt skärs ner försvinner ju också lika många landshövdingejobb all världens väg. Och var ska uttjänta ministrar då stoppas undan i fortsättningen? Det borde kommitten faktiskt ha tänkt på. Vad gäller vår identitet betyder landskapen nog däremot oändligt mycket mer än både län och landsting. Härjedalingar tillhör Jämtlands län men vägrar kalla sig jämtar. Och mig får vem som helst kalla ångermanlänning men begreppet västernorrlänning har aldrig haft något innehåll sen Y-plåtarna på bilarna försvann.
"The Queen", filmen, hade jag aldrig ens tänkt gå och se. Dock är jag glad att jag gjorde det. Helen Mirren är lysande i titelrollen, samtidigt som filmen ger trovärdiga inblickar både bakom kulisserna på Downing Street och den brittiska monarkins mossiga fasader förutom att resa intressanta frågor om relationerna mellan gammal överklass och folkvalda ministrar. Hur mycket som är autentiskt av replikskiftena mellan drottningen och "hennes" premiärminister kan vi ju inte veta. Däremot visar filmen än en gång att monarkin i verkliga krissituationer ofta räddas av socialdemokrater, en av politikens många paradoxer.
-Varför blir labours premiärministrar alltid så betuttade i drottningen, frågar Cherry Blair, Tony Blairs fru, sarkastiskt mot slutet av filmen.
En högst berättigad fråga. Men i kunglig närhet brukar även gamla republikaner ha en benägenhet att tappa sans och kritiskt omdöme. Det finns det många vittnesbörd om. Och det förklarar förmodligen också varför något så otidsenligt som monarkin överhuvud taget kunnat överleva.