I många polisdistrikt är bara varannan polis i tjänst. Nu är de tyvärr inte bara på sommaren som poliser saknas, vilket många fått erfara som önskat få kontakt med en polis. Inte minst i glesbygd.
Nu ska det bli ändring på detta. Den polisorganisation som sjösattes
1965 med Carl Persson som rikspolischef ska förändras i grunden. Nu blir det bara en polismyndighet för hela landet. En centralisering och en samling av resurser som många inom polisväsendet önskat.
Förhoppningen är att vi genom detta får en effektivare och mer tillgänglig polis. Det finns de som tvivlar.
Idag är det ofta så att poliser som ska vara ute på gator och torg inte sällan sitter fast i administrativa rutiner, eftersom polisens civilanställda till stor del fått lämna sina jobb när besparingar satt in. De arbetsuppgifter som dessa utförde försvann inte med att civilanställda försvann. Istället låstes fler poliser vid rutinarbete bland pappershögarna.
Modern polisverksamhet borde bygga på närhet till människorna och därmed till det som lite vårdslöst kallas vardagsbrott. I det långa loppet är det därför förödande för polisen om allmänhetens förtroende urholkas ännu mer än vad som redan skett. Det är förstås inte bra om skylten stängt för dagen möter dem som vill besöka polisen på udda tider. Allt fler polisstationer runt om i landet slås dessutom igen.
Det har blivit allt längre mellan polis och allmänhet.
Nu är kanske inte antalet öppna polisstationer det allra viktigaste utan polisens förmåga att rycka ut när brott begås. Utryckningstiderna har blivit allt längre. Det händer allt oftare att polis lovar att komma till en brottsplats, men sedan dyker de aldrig upp. Ett förhållande som ökar otryggheten hos brottsoffer och försvagar polisens förtroende än mer.
Debatten om polisresurserna är inte ny. Den har pågått flera år nu.
När den var som intensivast hänvisade dåvarande rikspolischef och justitieminister till att bristerna var av övergående natur. Så fort den nya organisationen satt sig och nya poliser utbildats skulle allt bli frid och fröjd igen.
Sedan försvann den reform som skulle ge oss tillbaka, som det hette gamla tiders kvarterspolis, i utredningshögarna och i nya omorganisationer.
Vi har aldrig haft som många poliser som nu, men ändå finns brister.
Inte beroende på att viljan inte finns att göra ett bra jobb utan desto mer beroende på de ideliga omorganisationerna som gjort att mycket kraft åtgått till att genomföra dessa.
När vantrivseln breder ut sig väljer många välutbildade poliser att söka sig till andra yrken. Det finns jobb med mindre ansvar, bättre arbetstider och mer betalt än det utsatta polisyrket.
Samtidigt finns ett rättmätigt krav från allmänheten att polisens ska ta hand om de vardagsbrott som drabbar många av oss från stölder ur bilar till den försvunna cykeln.
Idag hinner polisen knappt engagera sig i sådan brottslighet. Då är risken dessvärre stor att allmänhetens förtroende går förlorat. Det viktiga för polisen är att synas och att finnas tillgänglig. Även om det är sommar.