Alla partiledare fanns på plats, vilket tidigare var ovanligt ett mellanvalsår. Så på de trånga gatorna i Visby har man kunnat se dem alla från Fredrik Reinfeldt till avslutningsdagens Sverigedemokrater med Jimmie Åkessons i spetsen.
Kort kan konstateras att Almedalsveckan numer överträffar sig själv. Ibland har man haft svårt att hålla reda på vilken veckodag det är. Inte minst när man konfronteras med drygt 1 450 seminarier och evenemang.
Till detta kommer de numer obligatoriska partiledartalen.
Nu är politikerveckan inte längre bara politik, även om politiken dominerar i nyhetsmedia. Då räknar man vem eller vilka som drar mest publik när det ska talas i Almedalen. När Fredrik Reinfeldt (M) talade uppskattade polisen att det fanns 4 500 åhörare på plats. När Håkan Juholt (S) talade tangerades denna präktiga åhörarsiffra.
Jämt skägg alltså, precis som i opinionssiffrorna för de båda partierna. Alla kan därmed vara nöjda.
Detta allt medan (KD), (C) och även (FP) har svårt att hävda sig. De är alla rädda för att bli uppätna av Reinfeldt. Rädslan är befogad, opinionssiffrorna dalar för de tre små medan de är stabila för Moderaterna.
Och i bakgrunden bidar av Sverigedemokraterna sin tid. Men ingen vill samarbeta med Jimmie Åkesson. Och så lär det bli.
Enligt de gotländska arrangörerna lär veckan ge extra intäkter till hotell restauranger och annan service med cirka 100 miljoner kronor.
Inte fy skam för en politikervecka som en gång inleddes på ett lastbilsflak. Det finns inget motsvarande politikervenemang som till närmelsevis liknar detta.
Organisations- och politiker-Sverige med alla journalister i släptåg har haft sin stora firmafest. Mycket har sagts. Mycket har diskuterats. Somt kommer att påverka i politisk närtid, men det mesta kommer att försvinna på hälleberget och i glömska.
Den sedvanliga allianssamlingen blev denna gång en gäspning. De borgerliga sympatisörer som kanske förväntat sig någon form av gemensamt utspel eller nytändning måste ha blivit grymt besvikna.
Ska man fortsätta göra ett snabbokslut över årets politikervecka i Visby är det några saker som stack ut mer än andra.
Självfallet Maud Olofssons tårfyllda avsked som centerledare, men även Håkan Juholts premiärtal i Almedalen som smakade mera. Juholt blir en tuff utmaning för den över tid något självgode Fredrik Reinfeldt.
Årets Almedalsvecka visade ånyo att den politiska enigheten inom högeralliansen inte är så tät och stark som regeringens pr-apparat vill låta påskina.
Det finns många skiljelinjer och en påfallande oro i leden. Inte minst hos Göran Hägglund och hans krisdemokrater som famlar efter en vägvinnande politik. Men också hos Centerpartiet som inväntar en ny partiledare med allt vad det innebär.
Alliansregeringen har haft regeringsmakten i snart sex år, år som varit något så när framgångsrika, men nu öppnar sig allt fler sprickor i fasaden.
Något som Håkan Juholt inte lär vara sen att utnyttja. Han är redan på gång.