Få tänker rösta i EU-valet
EU. Två av tre svenskar är ointresserade av det kommande EU-valet. Detta enligt en Sifo-undersökning som radions Ekoredaktion gjort. Vad som kan väntas är en repris på det låga valdeltagandet vid det förra EU-valet 2004. Något som kan öppna för partier som Sverigedemokraterna att komma in i EU-parlamentet.
Risken är att valdeltagandet till EU-parlamentet i juni blir lågt. EU- medborgarna känner ingen gemenskap med den europeiska gemenskapen.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vid förra EU-valet var det 38 procent av de röstberättigade i Sverige som röstade. Ett uselt valdeltagande. I år lär siffran bli ungefär densamma om inte partierna lyfter EU-frågorna något högre än som tidigare skett, men föga talar för det.
Det är samtidigt förståeligt att medborgarna känner sig främmande för vad som sker i EU-parlamentet, detta oavsett att parlamentet över tid fått större makt och att beslut som fattas av ledamöter från de 27 medlemsländerna också har påverkan på svensk inrikespolitik. Och detta i allt större omfattning.
För många svenskar är EU avlägset, en byråkrati på lerfötter. Trovärdigheten för EU-projektet är låg. Parlamentet upplevs som en Kalle Anka-riksdag utan egentlig makt, men med feta ersättningar till ledamöterna.
Trots det finns förhoppningar att valet till EU-parlamentet ska locka fler väljare än vid tidigare val. Sannolikt bara en from förhoppning. Detta trots att många av de beslut som fattas i kommuner och landsting påverkats av EG-rätten och beslut som fattats i EU-parlamentet. Något som gått många förbi. Nu ska den höjas till 135 000 kronor i månaden. Medan allt fler EU-medborgare blir arbetslösa.
Vi kan vara mer eller mindre intresserade av EU, men alternativet till att inte rösta är att säga ifrån sig sitt eget ansvar. Så kanske fler ändå kommer att rösta denna gång. Dystert är dock att många, enligt Ekots Sifo-mätning, inte ens vet att det är ett val till EU-parlamentet om mindre än två månader.
Problemet för politikerna är att nå ut med budskapet. Vad vill EU? Vilka politiska frågor är viktiga för ett gemensamt Europa och som kan engagera? Somliga säger med all rätt miljöpolitiken, men vad vill EU med arbetslösheten, den ekonomiska krisen, pensioner, barnomsorg och arbetsvillkor. Frågorna är lika många som obesvarade.
Sverige blir EU:s nästa ordförandeland. Det blir en tuff uppgift. EU är splittrat. Lissabon-avtalet är ännu inte i hamn. 27 länder har olika åsikter. Även om en klar majoritet ställer sig bakom det nya fördraget, men Irland står vid sidan. Tjeckien kan också komma att göra det.
Så länge som EU inte kan enas om sin framtida roll har organisationen svårt att hävda sig i den globala politiken. Inte minst i dessa tider med en allt djupare finanskris. Många av EU:s medlemsländer har ekonomiska problem. Lägg därtill att arbetslösheten ökar. Sammantaget gör detta att allt fler av EU:s medlemsländer slår vakt om sin egen integritet. Europas förenta stater är en avlägsen utopi.
EU är i grunden en kompromiss mellan olika länders förutsättningar och möjligheter. Allt är långt ifrån frid och fröjd i EU-gemenskapen. Därför upplever människor att EU inte är något som berör dem i vardagen. Då går man inte heller och röstar till EU-parlamentet.
Europapolitiken måste breddas och bli tydligare. Annars kommer fortsättningsvis en majoritet av svenska folket, liksom medborgare i andra länder att vara tveksamma och misstänksamma till EU-projektet. EU-valet i juni innebär knappast någon förändring i detta förhållningssätt.