Sverige har inte extra val som politisk lösning på parlamentariska problem. Vi har tvärtom inbyggt i den svenska modellen att partierna tar ansvar. Här råder sällan ”polsk riksdag” och medborgarna räknar med att politikerna gör vad som ska (och kan) göras för att hitta de bästa lösningarna. Ingen kan få allt, men alla kan få nåt, lyder vår gemensamma ”lagom”-logik.
I utskotten sitter företrädarna för folkviljan och sovrar fram det bästa som går att åstadkomma. Denna goda vilja är också förklaringen till att vi, folket, finansierar dessa partier och politiker. Vi tar av våra surt förvärvade skatteslantar och pröjsar deras kontor, resor och uppehälle. De slipper tänka på att hålla sina medlemmar glada, utan får koncentrera sig på att göra det bästa möjliga för väljarna, de som står för fiolerna. Således. Lös problemen, krångla inte till med nyval.
Men frågan är om det verkligen alltid ska vara främmande med extra val? Grundlagsfäderna har faktiskt lagt in denna funktion som en yttersta nödlösning av ett låst läge. Och där är vi på väg att hamna nu. Vi hade extra val i slutet av 50-talet. Före det vid några rara tillfällen, sedan 1800-talet ett par gånger högst. Varje gång var det unika omständigheter som gjorde att nyvalsfunktionen aktiverades. Frågan är om det nu är en sådan extraordinär situation.
Visst, alla vet att valdeltagandet vid ett nyval är lågt. Det ger möjlighet för de mer aktivistiska partierna att mobilisera mandat, medan partier med lägre politisk medvetenhet riskerar att förlora mer än de förtjänat. Och med nyval kommer politikermisstroendet att åter öka, delvis med goda skäl. Men å andra sidan, vilket är resultatet av ett fortsatt kaotiskt parlamentariskt kaos? Vad händer med demokratiförtroendet då?
Nej, jag tycker att socialdemokraterna borde tillsätta en hemlig grupp som får i uppdrag att sondera parti- och rörelseapparatens mottaglighet för ett extra val. Det kan utlysas först kring årsskiftet och bör sedan, med tanke på det instabila läget i ekonomi och Europa, avhållas så snabbt som möjligt, vilket borde vara i början av februari. Då hinner partierna sätta upp listor och få dem tryckta, någon tid för valrörelse behövs inte eftersom det politiska läget i sig är det som väljarna ska ta hänsyn till. Nån partiledardebatt i TV, sedan går vi till urnorna och avgör.
Visst är det lite kymigt för moderaterna, som inte har någon partiledare på plats, men det är rimligtvis ingenting som övriga nationen ska lastas för. De är dessutom de ivrigaste förespråkarna för att frihet också innebär ansvar. Som man bäddar får man ligga.
Och eftersom Jimmie Åkesson är sjukskriven blir det förstås inte så lätt för Sverigedemokraterna att agera i en valrörelse. Men det är samtidigt något de borde ha tänkt på när de lade upp sin röstningsstrategi inför budgeten.
Således. Jag tycker att socialdemokraterna i det här läget ska höja insatsen. Börjar förbered för extra val. Om de andra partierna vill undvika detta så borde de också fundera ett varv till på hur de beter sig. Och socialdemokraterna bör också fundera över om de är beredda att förnedra sig hur mycket som helst bara för att få sitta i regeringsställning.