LEDARE: EU-valrörelse på halvfart

Piratpartiet kan överraska på samma sätt som Junilistan gjorde vid förra EU-valet, men då måste alla de ungdomar som engagerat sig i fildelningsproblematiken också ta sig till en vallokal. Och det är inte alldeles så säkert. Säkert är däremot att Junilistan kommer att få det svåra att återupprepa sin valframgång.
Allt talar för att det parti, som nu har den förre socialdemokraten, professor Sören Wibe, som frontfigur försvinner ur EU-parlamentet. Då ska man komma ihåg att partiet fick 14,5 procent av rösterna vid förra EU-valet. Nu ligger opinionsmätningarna kring ynka en till två procent.

Under de 15 år vi varit med i EU har Sverige knappast hört till de mer framstående nationerna i EU-arbetet. Bortsett från möjligen på en punkt; vi har jobbat hårt för att utöka antalet medlemsländer, men våra politiker har sällan eller aldrig tagit några initiativ som kunnat förändra opinionsläget hos EU-missnöjda här hemma, ett missnöje som ändå klingat av under åren. Om detta sedan räcker till att fler än förra gångens 38 procent går och röstar i EU-valet är en annan fråga. Intresset tycks lågt.
Samtidigt fortsätter EU att utvecklas. Dagens 27 medlemsstater lär snart bli flera. På olika områden tar EU initiativ som allt mer får betydelse för vårt dagliga liv. Det handlar inte längre om hur gurkor ska se ut utan om mer allvarliga ting, som till exempel den svenska arbetsrätten och kollektivavtal.

Sedan är det självfallet många politiker, inte minst de som nu kandiderar till EU-parlamentet, som hoppas att valet den 7 juni blir en framgång och slår rekord i valdeltagande. Verkligheten är ju den att omkring 60 procent av alla politiska beslut som tas i kommuner och landsting här hemma påverkas av EG-rätten.
Så det vore idé att vara med och påverka med sin röst även om Sveriges representation i EU-parlamentet är liten, men då ska man komma ihåg att det är de olika partigrupperna som väger tungt vad gäller inflytande i parlamentets arbete. Här har det visat sig att flera svenska parlamentariker haft en stark ställning och inte sällan varit pådrivande.

Sedan är det viktigt att Europapolitiken måste bli öppnare och tydligare för människor. I dag känner medborgarna i EU sig minst sagt vilsna. Det är ju inte bara i Sverige som väljarna är osäkra på om de ska rösta eller inte den
7 juni. Risken för ett lågt valdeltagande överlag är stort.
Å ena sidan kan vi vid högtidstal tala om ett enat Europa för att å andra sidan helst se att Europapolitiken ensartat ska gynna oss svenskar. Kampen för arbetsrätten kan inte bara handla om att garantera undantag för Sverige utan om hur arbetsrätten och tryggheten i jobben, ska stärkas för alla EU-medborgare. Detsamma gäller självfallet miljöpolitiken och andra frågor som är övergripande för EU:s 27 medlemsländer.

För dem som enbart betraktar EU som ett freds- eller frihandelsprojekt räcker säkert det EU vi har i dag, men fredsprojektet blir allt mer avlägset efter hand som allt fler länder blir medlemmar. Istället handlar det om att öppna sig mot andra länder och andra kontinenter. EU får aldrig bli isolationistiskt.
Framtiden måste vara ett öppet Europa för rättvisa och jämlikhet, inte med barriärer mot dem som står utanför gemenskapen. Det är det vi ska rösta för och det är det svenska ordförandeskapet om drygt en månad ska handla om. Även under en global ekonomisk kris.

Ledare: EU-valrörelse på halvfart