EU-valet på söndag viktigare än du tror
VAL. På söndag är det val till EU-parlamentet. Något få lyckats undgå. Den här gången har informationsutbudet kring valet dessutom varit ovanligt stort. Frågan om detta också gör att det går att trampa ut medborgarna till vallokalerna. Vid förra EU-valet var det 37,9 procent som röstade i Sverige. Inget att skryta över.
EU-parlamentet har blivit allt viktigare med allt större befogenheter, och med mera vakt. Därför finns all anledning att rösta på söndag den 7 juni.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu är valdeltagandet ungefär lika uselt i samtliga medlemsländer, vilket gjort att små ytterlighetspartier, framförallt till höger, och protestpartier får chansen att ta sig in i parlamentet. På det senare är vårt egna Piratparti ett gott exempel.
Det var sex länder i Centraleuropa som 1952 bestämde sig för att ställa produktionen av de strategiskt viktiga produkterna stål och kol under gemensam överstatlig kontroll.
Bakgrunden var självfallet erfarenheterna från andra världskriget.
Mellaneuropas länder skulle inte en gång till gå i krig med varandra.
Framförallt gällde detta Tyskland och Frankrike.
Dessutom fanns en stark vilja att skapa en ekonomisk gemenskap.
Marshall-hjälpen hade varit motorn i den ekonomiska uppbyggnaden av det krigshärjade Västeuropa. När hjälpen upphörde måste de enskilda länderna utvecklas av egen kraft. Som ett hot fanns Östeuropa och det kommuniststyrda Sovjetunionen. Järnridån hade slagit ner. Det kalla kriget var en påtaglig verklighet.
Då behövdes både ett fredsprojekt och ett ekonomiskt projekt för en stabil utveckling i Europa. De sex länder som skrev sig samman i kol- och stålunionen kom också att vara tillskyndarna av och undertecknarna av Romfördraget som ledde till EEC, dagens EU. När Sverige gick med i Europaunionen 1995 var medlemsantalet 15 länder. I dag är man 27.
15 år efter EU-inträdet kanske folk bestämmer sig för att försöka påverka EU:s politik i stället för att med armarna i kors säga "jag är inte insatt, därför röstar jag inte". Då bör de veta att omkring 60 procent av alla politiska beslut som tas i kommuner och landsting påverkas av EG-rätten och fler lär det bli. Vi kan tycka vad vill EU, men vi är med. Därför är alternativet till att rösta att resignera och säga ifrån sig sitt eget ansvar.
En förutsättning för engagemang i Europapolitiken är dock information och den har ibland varit minst sagt bristfällig, men har förbättrats över åren. Hur ska vi kunna känna samhörighet med andra européer om vi inte känner till deras situation? Hur har "vanligt folk" det runt om i Europa egentligen? Det kan handla om socialförsäkringssystem, pensioner, barnomsorg och arbetsvillkor.
Europapolitiken måste bli bredare. Vi ska slå vakt om våra kollektivavtal och vill inte se lönedumpning, men hur ska arbetsrätten stärkas för alla européer? Samma gäller andra övergripande frågor, som till exempel klimatfrågan, jordbruksstödet eller den gränsöverskridande brottsbekämpningen. Om EU ska vara ett gemensamt projekt måste vi också jobba utifrån detta.
Europapolitiken saknar över lag ambitioner att visa lejonklon. För dem som enbart betraktar EU som ett fredsprojekt räcker kanske det.
Vänstern kan inte nöja sig med det. Visionen och förhoppningen måste vara ett socialt EU, där orättvisorna blir mindre mellan länder och människor. De svenska EU-parlamentariker som väljs på söndag har en del att göra.