Samma år som Ohly valdes till partiledare, år 2004, fick Vänsterpartiet 12,8 procent av rösterna i valet till Europaparlamentet. Sedan har det gått sämre. I riksdagsvalet 2006 hamnade V på 5,8 procent. I Europaparlamentsvalet 2009 stöddes partiet av 5,7 procent. I riksdagsvalet 2010 fick partiet 5,6 procent av rösterna. Opinionsmätningarna efter valet har visat att V ligger kvar på en låg nivå. Och uppenbarligen spelade dessa dystra opinionsmätningar en viss roll när tågmästare Ohly beslutade sig för att kliva av på perrongen.
Ohly har fått en förlorarstämpel och den är mycket svår att tvätta bort.
Men det är fel att göra det hela till en fråga om personliga tillkortakommanden. Ohly har varit påläst, skicklig, snabb i repliken och spridit gott humör kring sig. Ingen annan skulle ha klarat uppdraget bättre.
Ett av hans misstag var att så sent som 2004 kalla sig kommunist, något han numera ångrar. Men skadan var redan skedd. Det var enkelt att koppla ihop den sympatiske tågmästaren från Spånga med en del figurer från skräckkabinettet.
Däremot är det uppenbart att Ohly lyckats bättre i det inre arbetet. Fraktionsstriderna är inte lika vanliga och de valda organen har återfått sin auktoritet. Förr spretade det men Ohly har lyckats samla styrkorna.
Problemet är vilken position Vänsterpartiet ska ha i svensk politik. Vänsterpartiet tillhör inte längre någon stark världsomspännande rörelse. Kommunismens sammanbrott i Sovjetunionen och Östeuropa påverkade även det svenska partiet. Vänsterpartiet har i stort gjort samma resa som den unga socialdemokratin och är i dag ett ganska typiskt västeuropeiskt vänsterparti. Det som framför allt skiljer ut V i den svenska politiken är motståndet mot EU. Efter Miljöpartiets omprövning är V det enda uttalade EU-kritiska riksdagspartiet. Och det kan spela roll om EMU-samarbetet brakar ihop och om hela EU svajar.
Nu tycks det finnas majoritet för ett delat ledarskap, av samma modell som det framgångsrike Miljöpartiet har. I så fall tyder mycket på att det blir Ulla Andersson från Gävleborg och Jonas Sjöstedt från Västerbotten som tar över. Sjöstedt är den mest kända av de två. Han har varit EU-parlamentariker och lyckades attrahera personer och grupper utanför de traditionella V-leden. Till skillnad från Lars Ohly har han visat på en förmåga att kunna vinna val. Den karismatiske Umeåpolitikern kan bli en besvärlig motståndare för andra partiledare. Och Ulla Andersson, talesperson i ekonomisk-politiska frågor, har också visat på stor kompetens.
Teamet Sjöstedt-Andersson har förutsättningar att få V-motorn att spinna.