EU får börja om från början
OMTAGNING. Bara för en vecka sade Irlands premiärminister Brian Cowen att han inte räknade med förlust i folkomröstningen om det nya EU-fördraget. Mycket kan förändras under en kort vecka i politiken. Folkomröstningen sade ett övertygande nej till Lissabon-fördraget. Och vände på så sätt upp och ner på vägen fram i EU-samarbetet.
Irländarna sade ett kraftfull nej till EU:s omarbetade författning. Ett dramatiskt bakslag. Nu måste fördraget åter arbetas om. Irlands veto ger inga nödutgångar.
Foto: Peter Morrison
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Irland gillar man inte översittare och att någon ska bestämma uppifrån. Sedan kan det dåliga valdeltagandet ha spelat in. När valdeltagandet är lågt är det de engagerade som har fördel och det hade tydligen i detta fall nej-sidan. Tidigare har Irland haft sju folkomröstningar i EU- frågor, så en viss trötthet är på inget sätt otänkbar.
Samtidigt är Irland det enda av EU:s 27 medlemsländer som folkomröstade om det nya fördraget. Enligt författningen ska folket få rösta om varje förändring av EU:s grundlag. I Irland är dessutom en folkomröstning beslutande, inte rådgivande som i Sverige. Så saken är klar; EU får börja bygga om Lissabon-fördraget. Med veto från Irland kan det inte genomföras.
Att Irland nu säger nej till Lissabon-avtalet sätter också slutpunkt för femton års ansträngningar att forma ett vassare EU. Nu har fördraget haft många turer. Både i Frankrike och Holland röstade man emot det första förslaget till en ny EU-författning. Sedan kom dagens light-version.
Självklart är valresultatet i Irland en enorm prestigeförlust för EU-byråkratin. Det finns en tydlig förtroendekris mellan EU i Bryssel och folken i medlemsländerna. Alltför många känner utanförskap och att EU griper in i människors vardag. Vi har själva sett det vad gäller kollektivavtalen. Där EG-domstolen tillrättavisar Sverige och våra regler på arbetsmarknaden.
Nejet i Irland berodde mycket på att allt fler började känna oro för att EU skulle styra allt mer av interna irländska frågor. Å andra sidan är Irland ett av de länder som varit EU:s största bidragstagare. Den ekonomiska utveckling som skett sedan Irland gick med i EU 1973 byggde till en början på generösa bidrag från EU.
Irland var dessutom ett av de första länderna som införde euron som valuta, men det nya fördraget föll tydligen få på läppen och gör nu att EU hamnar i en ny kris. Samtidigt som en rad länder redan ställt sig bakom Lissabon-fördraget måste allt arbete som lagts ner omprövas. I och för sig finns det möjlighet att Irland gör en ny folkomröstning om ett par år, men intill dess måste många frågetecken rätas ut.
Irlands nej visar ånyo att EU framförallt är ett politikernas projekt, som har svårt att övertyga medborgarna i medlemsländerna. Folket på gatan upplever sig inte vara medverkande utan upplever ett regelverk som de uppfattar som överbyråkratiskt. Diktat kommer ständigt från Bryssel, men de har svårt att nå ner till gräsrotsnivå.
För EU:s toppolitiker gäller det framförallt att skapa förståelse för hur ett EU-samarbete ska fungera i vardagen så att det också berör människor i dagens 27 medlemsländer som snart kan vara 30 (Makedonien, Kroatien och Turkiet). Hittills har detta misslyckats.
Det är sällan övertygande att bygga en organisation uppifrån. Allt måste byggas från grunden.
Irlands nej till Lissabon-fördraget är ett dramatiskt bakslag för EU. Nu måste man börja om från början igen. Tidigare folkomröstningar i Danmark, Holland och Frankrike och nu i Irland visar att det finns en folklig misstänksamhet mot EU-projektet. Något som EU-kommissionen inte kunnat undanröja. Det blir att börja om från början. Det finns ingen nödutgång.