LEDARE: Ett uppgivet val i Tjetjenien

Alla oberoende bedömare anser dessutom att det parlament som nu valts blir helt utan makt. I stället är det den hårdföre vice premiärministern Ramzan Kadyrov, som med hjälp av sin fruktade privata milis styr den lilla republiken med järnhand. På både den ryska och tjetjenska sidan finns extrema grupper hos vilka människovärde och mänskliga rättigheter inte tycks ingå i begreppsvärlden. Framförallt är det civila offer som skördas i detta utdragna inbördeskrig. Som nyvald rysk president var Vladimir Putins första löfte att krossa upproret i Tjetjenien. Det första tjetjenienkriget 1996-98, blev ett militärt fiasko för Moskva. Med den handlingskraftige Putin vid rodret skulle tjetjenienproblemet snart vara utraderat. Så när den ryska militären för andra gången gick in i Tjetjenien var målet att snabbt få slut på upproret. Putin lovade att "upprensningsaktionerna" skulle vara slutförda inom ett år. Den tjetjenska terrorismen skulle krossas. Nu har det inte blivit så. Stridigheterna har fortsatt liksom det mänskliga lidandet. Positionerna är låsta. Den ryska övermakten har byggt upp ett stalinistiskt terrorvälde mot den tjetjenska civilbefolkningen. Systematiska övergrepp, mord och våldtäkter är vanliga. Mänskliga rättigheter existerar inte. I en sådan mylla uppstår motterror. Allt mer desperata människor ser ingen annan utväg än att möta det ryska förtrycket med egna extrema terrorhandlingar, som i sin tur är kontraproduktiva; ingen kan acceptera att oskyldiga civila människor dödas. På samma gång undergräver terrorismen alla möjligheter att uppnå en fredlig lösning av konflikten i Tjetjenien. Alla möjligheter till dialog skjuts i sank. För alla inblandade borde det vid det här laget vara uppenbart att konflikten i sin nuvarande form inte leder någon vart. Det enda som kan lösa upp dagens låsta positioner måste vara samtal, men ingen part tycks vara beredd på sådana. Putin hoppas fortfarande på en militär lösning. Något som innebär att lidandet för civilbefolkningen kommer att fortsätta. Dessutom tycks världssamfundet se på händelserna i Tjetjenien med ro. För George W Bush och USA är de goda förhållandena med Ryssland viktigare än människoliv i en avlägsen och obetydlig del av världen. Något som blivit ett mönster i Bush-administrationens krig mot terrorismen. Trots att Ryssland numer sitter med vid bordet när Nato samlas har organisationerna inte lyft ett finger för att skapa fred i den krigströtta republiken. I FN görs inget i vetskap om att Ryssland, som ständig ledamot i säkerhetsrådet, skulle lägga in sitt veto mot alla planer på att påverka skeendet. Men omvärlden har självfallet en roll att spela. Övergrepp mot mänskliga rättigheter är ingen intern angelägenhet för Putin, utan en fråga som berör världssamfundet. Istället för tystnad måste omvärlden ta sitt ansvar. I varje kontakt med Ryssland måste det ställas krav på större öppenhet, mänskliga rättigheter och att de brott som begås också leder till att skyldiga grips och döms och inte som nu görs till hjältar. Ett första steg är att låta internationella övervakare, på FN-mandat, finnas i Tjetjenien. Det måste på sikt skapas utrymme för politisk dialog och politiska lösningar. Terrorism från båda håll i detta inbördeskrig måste fördömas. Just nu plågas ett helt folk medan världssamfundet ser på. Dessutom med en obehaglig likgiltighet allt medan kvinnor och barn dödas.

Ledare: Ett uppgivet val i Tjetjenien

UPPGIVET. Det första parlamentsvalet på åtta år har genomförts i Tjetjenien, ett val för uppgivna medborgare och ett val vars legitimitet måste ifrågasättas. I vissa områden var det endast omkring 30 procent av befolkningen som gick till sin, av rysk militär, välbevakade vallokal.