I onsdagens "Uppdrag Granskning" åskådliggjordes det massiva hat som många, framförallt kvinnor, möts av på internet. Som framgår av reportaget möts kvinnor ofta av sexism och hot i samband med att de uttrycker sina åsikter på internet eller genom olika former av massmedia. Triggerpunkterna för detta hat verkar i synnerhet vara minsta lilla uttryck för feminism, kvinnlig självständighet, antirasism och kritik mot Sverigedemokraterna. Givetvis drabbar detta män i viss utsträckning.
Jag har själv märkt en korrelation mellan mina krönikor som berör just främlingsfientlighet och att det kommer hotfulla mejl eller primitiva kommentarer riktade mot mig. Men aldrig har jag tvingats utstå dödshot eller grov sexuell förnedring. Bland mina vänner som är politiskt aktiva så är det också just kvinnorna som utsätts för de värsta angreppen. I vissa fall så grova påhopp och hot att de överväger att sluta skriva och sluta med att uttrycka sina åsikter öppet - eller åtminstone undviker de ämnen som genererar hatet i störst utsträckning.
De som under pseudonym eller under skydd av den distans till mottagaren som internet ger hotar med våldtäkt och mord eller uttrycker grovt förnedrande omdömen om en annan människa är ofta desamma som är tidiga att beklaga sig över att feminismen gått för långt men även, paradoxalt nog, att invandringen medfört ett mer kvinnofientligt klimat. Hatkommentarerna bär också tydliga drag av intersektionalitet. Är mottagaren inte bara kvinna utan också av utländsk härkomst kompletteras ofta sexismen och hoten med rasistiska tillmälen.
De som hävdar att feminismen gått för långt gör det sannolikt mot bakgrund av att Sverige utvecklas i en jämställd riktning. De privilegier som män tidigare åtnjutit exklusivt och de områden där män tidigare haft företräde förändras successivt och blir alltmer jämställda. Självklart medför det för vissa en upplevelse av att fråntas rättigheter som man anser sig ha eller har en känsla av att ha av hävd. Att det skulle ha att göra med att vågskålen håller på att tippa över åt andra hållet ter sig bisarrt i skenet av bestående och oroväckande löneskillnader mellan kvinnor och män, den sexism som kvinnor tvingas utstå i såväl det offentliga som privata rummet och inte minst det hat som just kvinnor tvingas utstå som deras manliga kollegor inom journalistkåren, politiken eller över huvud taget aldrig ser tillstymmelsen av.
I Uppdrag Granskning hade jag emellertid hoppats att reportern skulle gå hårdare åt polisen som utan att lyfta ett finger lade ner förundersökningen efter Julias anmälan om de hot och tillmälen hon utsatts för i kommentarsfälten på HM:s facebooksida. I sin kommentar till detta tar professor Mårten Schultz upp en skrämmande aspekt på den svenska rättsskipningen. När det gäller att jaga och lagföra fildelare har rättsväsendet beväpnats till tänderna. Men när det gäller att ta itu med regelrätta hot som uttrycks på internet står rättsväsendets företrädare handfallna. Oavsett om avsändaren har för avsikt att fullfölja sina utfästelser eller inte så har de redan begått ett brott genom att hota. Deras brott får faktiskt som konsekvens att många kvinnor tvekar inför att uttrycka sina åsikter eller åtminstone tänker efter en extra gång innan de yttrar sig i frågor som syns påkalla hat och hot. Detta är ett reellt hot mot demokratin.