Socialdemokraterna har nu tillräckligt rullat sig i sina egna partiledarträckar. Dags att titta framåt. Politiken i centrum. Vilken är de svagaste punkterna som Alliansen har? Vad bör offensiva socialdemokrater skjuta in sig på?
Låt oss ta nedrigheterna först.Det är fullständigt obegripligt att de tre små dvärgarna låter sig ätas upp av den moderata predatorn. Vad säger de själva, stackars små? Fråga!
Sen skulle vi förstås gärna önska att medierna hudflängde de borgerliga lite mer. Lätt får vi intrycket att det spelar roll att medierna är på Alliansens sida. Att de särbehandlar. Å andra sidan tror jag att socialdemokrater har större krav på sig och därför hamnar mer i skottgluggen när det luktar fusk med statens pengar. Ett parti som haft hegemoni under större delen av 1900-talet får en räkning att betala i slutet på sin stora period. Länge var det räkmacka, men inte längre. I det långa loppet jämnar det ut sig.
Sen finns det en intressant dimension på sossars mediegnäll. Det är i stort sett samma konspirationsteorier och påståenden om att borgerliga medier förtiger sanningen och som när Sverigedemokraterna klagar över att medierna inte speglar det multikulturella samhällets avigsidor. Den gemensamma hållningen är att den verkliga bilden inte framträder i medierna. Jag tror att detta är en gnällighet som arbetarrörelsen måste ta sig ur. Dels genom att själva sköta sig bättre, dels genom att hjälpa medierna att hitta nyheter som skildrar vårt samhälles baksidor lite mer ingående. Och då är det politiska sakfrågor som måste stå i centrum.
Centrum för uppmärksamheten borde vara att Alliansen inte lyckats göra något åt utanförskapet. De har istället, precis som sossarna en gång i tiden gjorde, börjat fiffla med statistiken. De har skyllt på andra (dumma sossars fel, dumma utlandsekonomins fel), men ju mer tiden går, desto tydligare blir det att Alliansen inte har något att komma med. De upptäcker att de politiska medlen för att fixa jobb är begränsade. Därmed borde de också förstå att deras griniga kritik mot socialdemokraterna till stor del var obefogad.
Nu sitter de själva på pottkanten och därför är det lämpligt att detta lyfts fram, utan att förfalla till enkel populism. Det ÄR svårt att skapa ett fullsysselsättningssamhälle igen. Kanske omöjligt. Men med en kunskapsbaserad ekonomi blir det lättare. Det är med kompetens och forskningsförankrad utveckling som vi har möjligheter.
Kanske är det dags att erkänna att många av våra problem bottnar i något annat än att fel politik förts, nämligen att vi befinner oss i en strukturkris av mer fundamental sort än den som botas med att piska på de arbetslösa lite mer, införa entreprenörsutbildning i skolan och sänka skatterna för de rika.
Här har socialdemokraterna gjort det lite lätt för sig, med god hjälp från de borgerliga själva. De har förringat krisen till att enbart handla om oskickliga politiker. Inte att vi har ett mer fundamentalt problem, som handlar om att vår västerländska industriella struktur är på dekis. Här talar vi inte krogmoms hit eller dit, utan välfärdens fundamenta, vårt näringslivs möjligheter att överleva en global konkurrens.
Det är ett systemproblem vi har att handskas med, inte enbart odugliga politiker och dåliga politiska lösningar. Om socialdemokratin kan hjälpa till att lyfta fram den problembilden kommer också partiets politik att se mer aptitlig ut. Innan vi säljer lösningarna måste vi sälja in problemet.