Nu har Almedalsveckan dragit i gång, den årliga sammankomsten för politiska samtal, seminarier, och givetvis partiledarnas tal till folket. Det framställs ofta som att Visby förvandlas till demokratins Mekka under denna vecka, men Almedalen har också haft mindre smickrande smeknamn de senaste åren.
”Som Bråvalla för fula personer” eller ”Suparfest för broilers” är några av de mindre charmiga beskrivningarna av politikerdagarna på Gotland. Men, eftersom den politiska maktstriden i Sverige alltmer börjar likna intrigerna i Paradise Hotel så kanske det ändå på något vis är passande.
Pajkastningen och käbblet blocken emellan har nog fått många att undra hur en svensk minoritetsregering ska kunna styra efter valet. Men även inom blocken pågår tjafset för fullt, vilket gör det ännu svårare för väljarna att faktiskt veta vad för slags konstellation de egentligen röstar på när de lägger sin röst på ett parti.
Storbråket inom Alliansen i slutet av förra veckan kändes verkligen inte som något ens den mest välregisserade dokusåpan hade kunnat hitta på. Först kom de fyra allianspartierna överens om att ta fram en gemensam talmanskandidat oavsett valresultat. En strategi för att få makten. Men Moderaternas sätt att presentera Alliansens strategi fick Centern och Liberalerna att se rött och dra sig ur.
Moderaterna försökte lämna dörren öppen för samarbete med SD, vilket de andra allierade inte tyckte var en del av överenskommelsen. ”Jag blir riktigt irriterad på Moderaterna” sa Liberalernas partiledare Jan Björklund. Det enda som fattades var en drink kastad i någons ansikte och ett byte av ordet ”riktigt” mot ordet ”fucking”, så hade vi haft ett klassiskt avsnitt av vilken svensk dokusåpa som helst.
Därför lär nog ändå Almedalsveckan bli rätt intressant. Nu när debatten allt mer handlar om hur regeringsfrågan ska lösas efter valet, och utrymmet för att få igenom sin politik allt mer ser ut att vara begränsad, blir dynamiken partierna emellan spännande att följa.
Vad partiledarna säger i sina tal om just regeringsbildningen, och vilka dörrar som är öppna och vilka som är stängda, är av yttersta vikt för att väljarna ska veta vilket möjligt regeringsalternativ de röstar på, nu när de traditionella blocken verkar tvingas till att luckras upp.
Kanske finns något att lära av Paradise Hotel inför höstens regeringsbildning. En strategi som ofta används i realityserier är just att alliera sig med sin fiendes fiende. För Annie Lööf och Jan Björklund skulle detta innebära att behöva begrava stridsyxan gentemot S för att kunna hålla den verkliga fienden, Sverigedemokraterna, utanför.
Detta förutsätter dock att C och L klarar av att identifiera Sverigedemokraterna som sin verkliga fiende, samt att Annie Lööf och Jan Björklund besitter högre eller åtminstone samma nivå av strategisk kompetens som fulla 20-åringar.